41 resurser. Frälsets militära skyldigheter gentemot kungamakten fastställs in i minsta detalj. Det har alltså i viss mån skett ett samgående mellan de tidigare rivalerna om makten på så sätt att fler släkter införlivats i den styrande sfären. De som står utanför den egentliga makten har fått klarare direktiv omframförallt sina skyldigheter. Högmålsbalk och edsöresbalk Somliga överenskommelser från Magnus Birgerssons tid har i Magnus Erikssons landslag inte placerats i kungabalken utan i edsöresbalken eller i högmålsbalken. De stadganden det rör sig omär dels sådana som redan vid sitt intagande i landskapslagarna erkänts vara av kunglig härstammning och därför accepterats av frälset, dels stadganden omuppenbara brott.I landslagen uppkommer en ny balkbeteckning under vilken dessa uppenbara brott placeras: högmålsbalken. Ingen landskapslag har denna balkbeteckning. Däremot har Ostgötalagen och den s.k. Dalalagen en edsöresbalk, vilket de övriga landskapslagarna saknar. Birger Jarls och Magnus Birgerssons edsöresstadganden har införts i Östgötalagen, och denna lags edsöresbalk utgör förlaga till landslagens edsöresbalk. Vid sammanställandet av landslagen har man alltså valt Ostgötalagens edsöresstadganden och inte edsöresstadgandena i Upplandslagens kungabalk. Landslagen har både en kungabalk och en edsöresbalk, vilket den är ensam om. Högmålsbalken i landslagen har somutgångspunkt Magnus Ladulås fridsstadganden ommord eller uppror mot herre.Alla brott i balken somleder till att offret dör, får som straff att den skyldige döms att mista livet på olika sätt och att hans egendom konfiskeras. Vid edsöresbrott kan man sona sitt brott med dryga böter. Skillnaden är stor mellan edsöresbrott och högmålsbrott. Edsöresbrotten ersatte tidigare rättigheter till hämnd, hot och våld somfrälset hade haft. Att beivra dessa brott främjade fred och trygghet och stärkte kungamaktens ställning. Centralmakten hade legitim rätt till våld. Edsöresbrott störde den allmänna freden, och stormännen garanterade genomsin ed att dessa brott inte skulle begås. Högmålsbrotten var däremot regelrätta mord på olika personer, inte i lika hög grad som edsöresbrotten resultat av motsättningar inomde mäktiga släkterna, även omuppror mot herre naturligtvis speglar en sådan motsättning. Att vissa högmålsbrott och framförallt edsöresbrott i landslagen placerats i balkar med egna beteckningar och inte i kungabalken, tolkar jag som att dessa Ranehök 1975, s. 80, hävdar att det primära syftet med etablerandet av de kungliga domstolarna på 1340-talet var att värna om »kungens bud och person» eller om »vakthållning kring en ny statsrätt somväxer fram». Hjärne 1951b hävdar att det funnits en särskild stadga om majestätsbrott som förkommit. Tanken vidareutvecklas hos Fritz 1987.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=