40 Somsynes är det endast tre kapitel i landslagens kungabalk som, vad vi vet, inte återgår på tidigare lagstiftning. Min undersökning visar att detta sätt att knyta an till tidigare lagstiftning var det gängse. Ibland är det inte en ren överföring från ett stadgande till ett annat, utan lagstiftarna förändrar bestämmelserna lite varje gång. Men under Magnus Eriksson direktöverfördes flera åldre stadganden till landslagen. Tidigare forskning har därför varit benägen att tro att stadgorna efter Magnus Erikssons tid med kända bestämmelser, t.ex. våldgästning, har överförts från äldre stadgor utan ändringar. Detta stämmer inte på perioden 1350—1500. Bekanta stadganden ändras en aning, och det är dessa små ändringar som visar sig vara betydelsefulla. I detta kapitel har jag t.ex. kunnat visa att frälsegruppen differentierats genomförskjutningar inomtvå olikagrundstadganden: stadgandet om änkor och faderlösa barn och stadgandet om frälsets följen. Dessa två grundstadganden hårstammade från Skänninge stadga 1284 men inarbetades inte i Upplandslagen utan utvecklades och infördes i landslagens kungabalk. En förenklad uppställning av landslagens kungabalk gentemot Upplandslagens får följande utseende; Landslagen, KgB Kungaval Frålse Kungens frid och dom, våldgästning Det somdöljer sig under rubriken »Frälse» härstammar i flera fall från Magnus Erikssons och hans råds stadgelagstiftning men också från hans farfars stadgelagstiftning. Samma gäller för rubriken »Kungens frid och dom, våldgästning». Edsöresartiklarna i Upplandslagen har i Ostgötalagens tappning överförts till en egen balk i landslagen; edsöresbalken. Upplandslagens ledung har som krigsorganisation helt spelat ut sin roll och ersatts av noggranna frälseföreskrifter i landslagen. Jag har visat att så gott som hela landslagens kungabalk vilar på tidigare kunglig lagstiftning från Magnus Erikssons egen tid och från Magnus Ladulås tid samt på frihetsbrevet från kungavalet 1319. Denna lagstiftning reglerar förhållandet mellan frälset och kungamakten. En viss balans i maktförhållandet har uppnåtts, vilket tydligt avspeglas i kungabalken; kungen får inte lagstifta utan samtycke, han får inte ta ut extra skatter utom för vissa bestämda ändamål, han måste leva på sina inkomster och inte använda dem till annat än de är avsedda för. Dessa ekonomiska förbehåll innebär att kungen inte godtyckligt kan beskatta frälset. Kungen och hans ämbetsmän stärker sina positioner; kungens ämbetsman definieras och hans ämbete inrättas, de kungliga domstolarna konstitueras och deras funktioner fastställs. Högfrälset får i och med detta tillgång till eller åtminstone insyn i högre ämbeten. Det världsliga och kyrkliga frälsets militära resurser begränsas i förhållande till kungamaktens Upplandslagen, KgB Kungaval Edsöre Ledung
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=