38 stadga från 1284; den enda skillnaden är att det skett en ökning av antalet hästar för riddare och svenner utanför rädet: frän fyra till sex hästar. Bäde denna och övriga artiklar i Skänninge stadga återupprepas och utvecklas av Magnus Eriksson i Uppsala stadga 1344. Uppsala stadga 1344 Bäde artiklarna och inledningen till Uppsala stadga (bortsett frän orten Uppsala) är identiska med Skänninge stadga. I likhet med Skänninge är den ett öppet kungligt brev utfärdat i samråd med rådgivarna. Även för Uppsala stadga uppger bäde Hadorph och Runell att den funnits som original pä 1600-talet. Den var endast beseglad av kungen, men sigillet fanns inte kvar pä Runells tid.^^ Enligt Hans Brasks kopiebok (RA A 6) förvarades ett originalbrev till Uppsalastadgan i Linköpings domkyrka. Uppsala stadga upprepar eller utvecklar artiklar som fanns i Skänningestadgan. Exempelvis har artikeln om frälsemännens följen förändrats pä sä sätt att frälsegruppen har differentierats: riddare utomrädet fär ha ätta hästar, svenner sex (mot tidigare sex hästar för båda kategorier). Men framförallt tillkomen ny kategori genom 1344 ärs stadga: kungens högste ämbetsman, i rangordning efter biskoparna men före riksrädsmedlemmarna. 1 landslagens kungabalk (MEL KgB XXII) görs det ytterligare en differentiering genomatt biskoparna delas upp i ärkebiskopen och lydbiskoparna. Stadgeartiklarna om frälsets följen fär i landslagen slutligen följande utseende: ärkebiskopen fär rida med ett följe pä 40 väpnade ryttare, lydbiskoparna 30, kungens ämbetsman 30, riddare och svenner av rädet 12, riddare utanför rädet 8, sven utanför rädet 6 och mindre män för sig 3.^' De som trotsar dessa överenskommelser fär enligt landslagen böta 40 mark till kungen ensam, alltså ensaksbot. Stadgandet berör förhällandet mellan frälsemännen och kungen och har därför placerats i kungabalken. I landskapslagarna infördes aldrig några bestämmelser omstormännens följen. Frän stadgan 1284 till landslagen har antalet hästar i stort sett varit konstant för de kategorier som har funnits hela tiden. Men hela frälsegruppen har differentierats och graderats inbördes. För biskoparna har antalet hästar alltid varit 30 (bortsett frän ärkebiskopens särställning i landslagen). När Magnus Eriksson lagstiftade i stadgans formpä 1340-talet, tog han mte bara sin farfars stadganden som utgångspunkt utan även överenskommelser frän landskapslagarnas köpmälabalkar och sin stadga frän 1335 (se figur 1 s 43, nedan). 1344 ärs Uppsalastadga upprepar alla stadganden i Skänninge 1335 men innehåller nya viktiga beslut, somi sin tur inarbetades i landslagens kungabalk: omvad mot nämnder och omkungens domstolar och hur de skall arbeta. ’’ DS 3864. Schiick 1976, s. 471. I stadgor efter MEL:s införande återkommer aldrig något stadgande t>m stormännens följen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=