RB 51

26 När det gäller fördelningen av böterna och det konfiskerade lösöret samt rätten till fredsbön fanns det flera motstridiga intressen bland de edsvurna. Elsa Sjöholm har ingående redogjort för maktkonstellationen i Alsnö stadga, i svealagarna, i götalagarna och i landslagen beträffande rätten till fredsbön och antalet brott som klassificeras som edsöresbrott samt klassifikationens betydelse för maktkampen mellan kyrka , kung och målsägare (enskild herreman). Artikel 2 i Alsnö stadga upprepar, enligt egen utsago, Birger Jarls edsöreslagstiftning. Trots detta är det möjligt att just det avsnitt som handlar om att fredsbönen i ena fallet tillkommer målsägaren och i det andra fallet tillkommer ägaren skiljer sig från Birger Jarls edsöresstadganden.^^ En sådan bestämmelse gynnar t.ex. kyrkan. Alsnö stadgas artikel 3, »frälseartikeln» Innehållet i artikel 3^^ i Alsnö stadga återkommer varken i senare stadgelagstiftning eller i lagar. Kungamakten hävdar i artikel 3 att: de som följer oss med råd och hjälp, att de skall ha mera ära. Därför ger vi alla våra män och vår käre bror Bengts män och alla deras brytar och landbor och alla dem som i deras gods finns, fria från all kunglig rätt. Dessutom alla ärkebiskopens svenner och alla biskoparnas svenner. Vi vill också att alla män som tjänar till häst att de skall ha samma frihet, vemde än tjäna (min tolkning). Stadgans artikel 3 ger ovanstående kategorier frihet från »kungliga rättigheter». Vilka dessa rättigheter är har diskuterats mycket i den äldre litteraturen.^^ Rimligt är att anta att det åtminstone rör sig omskatter, bl.a. ledungs- och gengärdsskatter. Den sistnämnda skattefriheten innebär att man slapp den kungliga gästningsrätten. Stadgetexten kan tolkas som att ärkebiskopen och lydbiskoparna redan innehade denna rättighet. Frågan är om dessa eller andra mäktiga stormän (de somgjorde anspråk på kungadömet) någonsin har behövt erlägga dessa skatter.Kungen befriar sina egna män och sin brors män och dessa mäns brytar och landbor från skattskyldighet. Alla dessa brytar och landbor befrias från skatt eftersom deras herrar förtjänar mer ära när de står kungen till tjänst »med råd och hjälp». Övrig kategori i stadgan är krigsmän till häst. Dessa befrias, i egenskap av denna typ av krigare, personligen från skattSjöholm 1988, kap. XII. Enligt Åqvist 1989, s. 51, omnämner Erikskrönikan Birger Jarl endast somstiftare av lag om hemfridsbrott. Se Bjurling 1952, s. 21-29, för exempel på hur artikel 3 uppfattats av forskare från 1900-talets första hälft. Se särskilt Hjärne 1951a och hans referenser. Jämför även Sjöholm 1988, s. 288—292. Rosén 1952, s. 31.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=