19 kung, härad och målsägare.^ I denna avhandling är det emellertid ensaksböterna som är av störst intresse, eftersom de är specifikt »kungliga» och utökar kungens makt genom att i sin helhet tillfalla kungamakten. Ämbetet gav kungen rätt till dulgadråpsböter: om ett dråp fortfarande var ouppklarat efter ett år, erhöll kungen en bot. En annan formav dråpsbot var fjokkaboten, en bot på 12 mark. Ursprungligen tillkom den kungen endast om dråpet skett på kungens skepp. Birger Jarl höjde bokkaboten till 40 mark. Det var också Birger Jarl som sammanställde de olika fridsbrotten till en enhetlig, kunglig lagstiftning, kallad edsöreslagstiftning. De grova brott som där upptogs kunde sonas med 40markersbot som endast tillkomkungen. 40-markersboten är tydligt förbunden med kungamakten och kunglig lagstiftning.Rätten till 40-markersböter och del i den fredlöses egendom utökade kungens makt och intäkter väsentligt, inte bara ekonomiskt utan också genomatt han kunde hota med dessa påföljder och därigenom upprätthålla en viss kontroll över sina konkurrenter om makten. Några stormannasläkter gjorde ju under 1200-talet anspråk på kungadömet. Kungen strävade efter att få så många brott som möjligt betecknade som brott enbart mot kungen, vilket tillförsäkrade honomen 40-markersbot. Kungliga privilegiebrev — stadgor Kungen var den ende som disponerade över så många inkomsttitlar att han kunde ge ifrån sig några av dem, bl.a. i formav privilegier. Han hade t.ex. fri förfoganderätt över saköresintäkterna och kunde förläna eller förpanta dem. Skatteintäkterna minskade kraftigt genomprivilegier till framförallt frälset. Den första kungliga lagstiftningen blev egentligen en privilegielagstiftning utifrån de anspråk och de rättigheter kungen hade. Privilegierna kunde vara provinsiella, singulära, temporära, eviga, korporära (t.ex. stadsprivilegier), reella (för ett visst ändamål), favorabla eller negativa (dvs. frita någon från en laglig förpliktelse).'' En viss typ av privilegier kallas i Sverige för stadgor (i Norge för skipan eller rctterbot, i Danmark Vövforordning), och det är denna typ av privilegier som står i centrum för min undersökning. Enligt Grethe Authén Bloms definition är en stadga generella, kollektiva privilegier som medför ny rättspraxis eller sommodifierar gammal lag eller undantag från lag.'“ Stadgorna är alltså riksgiltiga, medan privilegierna är riktade. Som exempel på det senare kan tas hergsprivilegierna för Norberg 1354. Dessa är riktade till och gäller endast för Norberg, medan stadgan om malmbergsfyndigheter 1485 gäller alla platser i Sverige där det kan finnas malm och alla personer (oavsett grupptillhörighet) som innehar mark med malmfyndigheter. Denna stadga är ’ Österberj; 1956-78a. Tredclningcn i Sverige är unik i Norden. Hasselberg 1956—78. " Authen Blom 1967, s. 9. '■ Authén Blom 1967, s. 56.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=