13 märksammar inte Holmbäck & Wessén att somliga av de stadgor som tillkom före landslagen endast gällde lokalt och således inte var rikslagstiftning. Vissa stadgor som tillkom före MEL, både riksstadgor och lokala stadgor, har av historiker behandlats utförligt främst i uppsatser, översiktligare i större verk/"* Ingen historiker eller rättshistoriker har studerat den medeltida stadgelagstiftningen i dess helhet. En nordist, Gösta Holm, har analyserat stadgespråket och kommit fram till att det är av lagliknande art."*^ Schiick har studerat stadgornas form och funktion i Rikets brev och register, och Jan Liedgren har rett ut begreppet stadga i en artikel i Kulturhistoriskt lexikon.'*^ Många har däremot tagit upp flera stadgor och stadgeartiklar i sina större undersökningar om medeltiden. Stadgorna har av författarna behandlats som andra diplom. Stadgor som lagstiftningsfenomen har inte heller studerats. Handböckerna i rättshistoria har endast befattat sig med vissa stadgors faktiska innehåll."*^ Ett behov finns därmed att behandla stadgelagstiftningen i dess helhet, under hela medeltiden. Rikslagstiftningen i stadgeform efter Magnus Erikssons landslag bör särskilt studeras för att man t.ex. skall kunna fastställa omden påverkat revisionen av MEL, den landslag som idag kallas Kristoffers landslag (KrL 1442). Men jag avslutar inte min undersökningsperiod 1442, då Kristoffers landslag stadfästs, utan fortsätter att studera stadgelagstiftningen fram till år 1500. Avhandlingen behandlar den rikslagstiftning somgäller för landsbygden. Valet av slutår är godtyckligt. Under 1500-talets två första decennier tillkom inga stadgor. Från åren 1350-1500 finns det ett antal stadgor och stadgeartiklar som jag inte behandlar. Det rör sig dels omsådana stadgor som anses vara lokal lagstiftning, alltså inte rikslagstiftning, dels omsådana stadgor eller stadgeartiklar som berör städer och deras privilegier och som redan finns utgivna i Privilegier och resolutioner för Sveriges städer.^^ Mina stadgor och stadgeartiklar berör alla landsbygden; dess styrelse, rättsskipning och agrara ekonomi. I den mån stadgorna refererar till någon lag är det till landslagen, inte till stadslagen. Det finns också kyrklig stadgelagstiftning. Dessa stadgor kallas för statuter när de enbart berör den kyrkliga sfären.De behandlas inte i denna avhandling. Jag kommer endast att beröra en stadga som reglerar den världsliga och kyrkliga jurisdiktionen. Skarastadgan 1335 av bl.a. Westman 1912, Hasselberg 1944. Skänningestadgan 1335 av Rosén 1949, Andrae 1960, Ranehök 1975. Valstadgan senast av Wiktorsson 1976 och där anförd litt. Uppsalastadgan 1344 av Westman 1912, Rosén 1949, Andrae 1960, Hafström 1973, Ranehök 1975. Telgestadgan 1345 av Andrae 1960, Hafström 1973 och Ranehök 1975. Holm1969. Schiick 1976, Liedgren 1956-78c. Hafström 1973, Inger 1980. Första delen (1251-1523) utg. av Herlitz 1927. För en utförligare beskrivning av begreppet stadgor se kap. 2 och 3.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=