RB 51

9 Användandet av resurserna förändrade människornas villkor, oavsett om användarna uppnådde avsedda effekter eller inte, oavsett om motiven eller ändamålen uppfylldes. Aktörer, intressemotsättningar och fördelning av resurser Vid lagstiftandet under senmedeltiden är frälset och kungamakten (kronan) aktörer. De stod i ett motsägelsefullt och komplext förhållande till varandra. De försökte upprätthålla sitt eget maktinnehav med hjälp av alla de fyra typerna av maktresurser. Fördelningen av resurserna mellan dem var avgörande för deras förhandlingspositioner vid olika tillfällen. Jag studerar konsekvenserna av intressemotsättningar mellan den viktigaste politiska gruppen i samhället, högfrälset, och den styrande makten i samhället, kungamakten. Till skillnad från marxisterna ser jag inte högfrälset och kungen sommedlemmar av samma klass med gemensamma intressen att tillvarata gentemot en bondeklass.Jag studerar inte konflikten mellan de icke-producerande och de producerande, vilket historiker som Jan Lindegren, Kurt Ågren och Thomas Lindkvist gör. Däremot är de inte intresserade av att förklara den politiska maktkampen, eftersom de uppfattar högfrälset och kungamakten som en och samma aktör. Visserligen kan bönderna uppfatta dessa aktörer som representanter för samma överhet. Det finns en konflikt mellan de styrande och de somstyrs (bönderna). I min undersökning ligger konflikten mellan de styrande och bönderna latent: bönderna kan gripa till vapen mot överheten. I sådana fall är bönderna aktörer. De kan även vägra att erlägga skatter och avgifter. De kan liera sig med den sida de anser vara rättfärdigast.’^ Lagstiftandet kan leda till intressemotsättningar mellan lagstiftarna och bönderna. När lagstiftningen berör bönderna, måste den också accepteras av dem. Bönderna måste uppfatta påbuden som legitima, annars kan det bli svårt för de styrande att få igenomdem. I min undersökning är högfrälset tidvis i konflikt med kungamakten. Ibland försökte kungamakten stärka sin ställning, och då kunde kungamakten och högfrälset ha motstridiga intressen. Ibland sammanföll kungamaktens intressen med högfrälsets.’* Vissa tider var kungamakten i högfrälsets händer. När högfrälset inte utgjorde de styrande, konkurrerade det med kungamakten om samhällets resurser och fördelningen av dem. Högfrälset ses som en enhetlig aktör så länge som det står i motsättning till kungamakten. När det själv innehar kungamakten uppstår motsättningar inom högfrälset. Elias 1991, s. 393-394. Jfr Nyström 1974 s. 64—65, Liknande uppfattning hos Skocpol 1990, s. 27. Eör denna typ av uppror se Österberg 1979, Lindkvist 1993. Skocpol 1990, s. 30. uttrycker det pä ett annat sätt. som

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=