8 heten. Däremot försökte han etablera sig somlagstiftare genomatt knyta an till »Den Eviga Rätten», vilken var lika med Guds plan för skapelsen. På samma sätt somGud var domare över våra tankar var kungen domare över våra handlingar. På samma sätt som Gud skapade normer för våra liv före och efter döden, på samma sätt kunde kungen stifta lagar som gagnade alla i riket. Genom att åberopa dessa höga normer försökte man legitimera den nya lagstiftningen. Lagarna skulle stiftas i samklang med Guds intentioner för skapelsen. Enligt den medeltida filosofen Thomas av Aquino fanns Guds plan för skapelsen i den naturliga lagen, och den naturliga lagen återspeglades i det mänskliga förnuftet.^“ Bäst fanns den återskapad i kungens förnuft när inte längre kyrkans makt var så stor att den hade monopol på detta, hävdade kungarna. Den gudomliga rätten hade givits människan genomuppenbarelser, ansåg Thomas av Aquino. Dessa uppenbarelser gavs för att förtydliga Guds intentioner. Innan territorialstaterna började konsolideras, hävdade kyrkan monopol på den gudomliga rätten, men under senare hälften av 1200-talet började territorialfurstarna att göra anspråk på att vara företrädare för den gudomliga rätten. Maktresurser De olika grupperna i det medeltida samhället försökte utöka sina materiella tillgångar, men alla hade inte samma möjligheter att mobilisera tillräckliga resurser för detta. Alla strävade efter att utöka de ekonomiska resurserna, särskilt jordinnehavet och jordens avkastning. Vissa resurser var mer eller mindre förbehållna vissa grupper. Jag tänker då på ideologiska resurser, främst förbehållna kyrkan, och på politiska och militära resurser, förbehållna både det kyrkliga och världsliga frälset. De sistnämnda gruppernas resurser var likartade och betydligt större än resurserna hos andra intressegrupper i samhället. De fyra typerna av resurser - militära, ekonomiska, ideologiska och politiska- kan kallas för maktresurser.Alla grupper i samhället strävade efter att utöka de ekonomiska resurserna, t.ex. rätten till jord, jordens avkastning och arbetskraft att bruka jorden med. Men endast högfrälset och kungen strävade efter att kontrollera den politiska resursen. Bönderna saknade i stort sett militära resurser;^"* dessa var förbehållna kungen och frälset. Även det kyrkliga frälset hade militära resurser till sitt förfogande. Den lägst stående världslige frälsemannen var i sig en militär resurs; han hade stridshäst och rustning. Ju högre stående frälseman, desto fler män var knutna till honom; flest män hade kungen. Ahlander 1952, s. 20, eller Peterson 1985, s. 280—281. Att resurserna just utgörs av dessa fyra har jag hämtat från Mann 1986. Under 1400-talet förbättrades dock böndernas möjligheter genom armborstet. Lindkvist 1993, s. 28.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=