218 Slutligen finns det ännu ett par sätt för makthavarna att genomföra nya bestämmelser. Man låter en stadgeartikel eller en stadga börja med en text som påminner om motsvarande lagtext. Läsaren eller den som hör den får en illusion av att det är lagtext han läser eller hör, t.ex. i 1474 års stadgas landboartikel, sombörjar somlandslagens artikel i samma fråga. Ett annat sätt är att utge samma stadgeartikel somtidigare kungar utgivit och samtidigt ändra artikelns innehåll något. Artikeln har då redan auktoritet, eftersom bestämmelsen är gammal. Förenklat uttryckt legitimerar lagstiftarna på 1300-talet sin lagstiftning därför att den gör anspråk på utökade maktbefogenheter, medan lagstiftarna på 1400-talet främst legitimerar sina anspråk på utökande ekonomiska resurser. Legitimeringsbehovet på 1400-talet är starkt därför att lagstiftarna försöker inmuta ett nytt lagstiftningsområde som berör bönder, samtidigt som de inte vill att dessa skall vara med vid lagstiftningstillfället. Legitimeringsstrategierna används för att få bönderna att acceptera lagstiftningen och för att försöka förhindra att konflikt uppstår. Detta tyder på att lagstiftarna uppfattar bönderna som en stark presumtiv makt. Stadgelagstiftningens konsekvenser för bönderna Efter Magnus Erikssons landslag berör de flesta stadgor bönderna på ett eller annat sätt. Stadgorna är fortfarande avtal mellan de styrande, men dessa samarbetar nu för att fördela resurserna. Ser man positivt på denna stadgelagstiftning kan man säga att de styrande försöker förbättra avkastningen för alla genom klarare regler vid arvsrätt, lösningsrätt och köp av skattejord. Stadgebestämmelserna gör det lättare för bönder att förbli självägande och att ha bärkraftiga jordbruk. Högfrälset har i egenskap av regering försökt vidmakthålla kronans inkomster från skattebönderna genomen rad stadgebeslut som tillförsäkrar skattebönder jord och därmed kronan inkomster. I stadgan från 1437 och i Kristoffers landslag från 1442 förbjuds välbesuttna bönder att köpa mer skattejord, omde redan är fullsuttna. 1459 underlättas det för icke fullsuttna skattebönder att få ärva skattejord. Och enligt 1474 års stadga kan skattebonden lättare lösa till sig jord omhan inte är fullsutten. Blir han fullsutten innebär det att han kan erlägga full skatt till kronan. Kronans kontroll över skattejorden Fram till 1352 ägde en övergång av skattejord till frälsejord rum. Den tidigare lagliga övergången från skatte till frälse gjordes omöjlig genom Magnus Erikssons landslags kungabalk och 1352 års stadga. Den olagliga övergång som ägt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=