216 redan lyckats få ned skatten under själva Engelbrektsupproret. En redan inträffad förändring i några delar av landet skall nu enligt stadgan gälla i hela landet. Samtidigt med denna nedsättning beskattas bondelandbon och förbjuds skattebonden att köpa jord utöver fullsuttenhet. Bönderna har i stadgan från 1437 påverkat lagstiftarna och lagstiftarna har påverkat bönderna. Man skulle kunna säga att stadgelagstiftningen står närmare förändringarna än lagarna. Hur stadgelagstiftningen legitimeras Rikslagstiftning i stadgans form var från början kungamaktens angelägenhet. Den behövde befästa sin makt och utvidga de ämnesområden som kunde vara föremål för lagstiftning, eftersom lagstiftningrätten från början var så begränsad. I avhandlingens andra kapitel visar jag att kungamakten utökar eller befäster sin makt genom stadgelagstiftning. Kungen måste därvid legitimera sin verksamhet därför att han kunde hamna i konflikt med stormännen. Lagstiftningen motiveras på två sätt: kungen hänvisar till att han har rätt att lagstifta i vissa frågor, och han hänvisar till äldre lagstiftning i samma fråga. Omdet är en kunglig rättighet som dessutom finns uttryckt i äldre lagstiftning, blir det inga problem för kungamakten att få igenomlagstiftningen, även omden förändras i någon riktning. Kungen har rätt att lagstifta i frågor vars ursprung kan ligga mycket långt tillbaka i tiden. Stadgelagstiftningen var till sin karaktär ursprungligen temporär. Därför försöker både kungamakten och högfrälset befästa sina vunna maktpositioner i lagens form. I och med Magnus Erikssons landslag uppnår båda parter lagstadgade, ömsesidiga rättigheter och skyldigheter. När den begränsade lagstiftningsmakten var etablerad, vänder sig stadgorna fortfarande till frälset (t.ex. 1352 års stadga) trots att kungen också ville nå bönder. Stadgan berörde formellt frälset, trots att syftet också var att nå bönderna. Under resten av 1300talet vände sig stadgorna på detta formellt riktiga sätt till frälset, trots att syftet var att nå bönderna. Behovet av att legitimera makten verkar vara starkt, eftersom kungamakten tillgriper alla formella medel för att få igenomett förslag. En lagfäst skyldighet för kungamakten görs omtill en rättighet. På detta sätt utnyttjas t.ex. skyldigheten att döma som en rättighet att kontrollera frälsets jordtransaktioner. Andra sätt att legitimera makt var att antingen överföra en maktbefogenhet inom ett område till att även gälla inom ett näraliggande område eller att utveckla en redan stadfäst rättighet till att omfatta en större helhet. Ett exempel på detta är hur Magnus Ladulås strävade efter att utvidga sin rätt till ensaksböter för brott mot kronan. Ett annat försök, som till slut lyckades, var att utvidga gästningsskyldigheten gentemot kronans män till att inte bara omfatta utfodring av hästarna utan även skötsel av dem under en längre tid.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=