214 I Kristoffers landslag infördes i första hand sådana stadgebeslut som regierade förhållandet mellan kungamakten och frälset och beslut som reglerade förhållandet mellan det världsliga och kyrkliga frälset. Den typen av beslut infördes också när Magnus Erikssons landslag kom till stånd knappt hundra år tidigare. Det handlade ju om resurser som de styrande redan förfogade över; det var bara fråga om att fördela dem. Besluten hade föregåtts av en kamp om maktbefogenheterna, vilka hade lagfästs. Några stadgebeslut som berörde bönder lyckades högfrälset införa vid revideringen av landslagen. Frälset ansåg sig ha rätt att lagstifta över sina bönder (landborna), något som inte var tänkbart vid tillkomsten av Magnus Erikssons landslag. Underhållsskyldigheten för landbor i 1414 års stadgor infördes i jordabalken (KrLJ 25), humlepåbudet för landbor i stadgorna 1414 infördes i byggningabalken (KrL BB 50) och utvidgades till att omfatta även skattebönders odling. Att beskatta skattebönderna genom den nya lagen kunde inte genomföras. Däremot överfördes förbudet för skattebönder att köpa jord utöver fullsuttenhet i 1437 års stadga och placerades i kungabalken (KrL KgB 30, § 2), vilket innebar att bonden ansågs vara en presumtiv kronans tjuv i likhet med de frälsemän somberörs av förbuden i samma kapitel. Bönderna uppfattades alltså somett hot mot de styrande, i likhet med det frälse somredan vid tillkomsten av MEL uppfattades somett hot mot kungamakten. Det finns få nedslag i källmaterialet som bevisar att Kristoffers landslag tillämpats eller åberopats under 1400-talets sista hälft.'’ När jag därför kan konstatera att de stadgor som tillkom efter den nya lagen återupprepar bestämmelser från denna, bekräftar det ytterligare att den nya lagen inte fick någon genomslagskraft. Högfrälset fattar vid ett par tillfällen beslut som redan reglerats i lagen. 1459 upprepas förbudet för fullsuttna bönder att köpa mer skattejord; detta upprepas även i 1474 års stadga. 1474 års Kalmarstadga tar vidare åter upp frågan omlösningsrätt till jord i ödeby, omlandboflykt och underhållsskyldighet för landbor, påbudet om humleodling, förbudet mot landsköp och förbudet mot oljud på ting. Omen lagman har en laghandskrift med Magnus Erikssons landslag som huvudtext, klarar han sig om han kompletterar den med 1474 års stadga. Stadgan är en samlingsstadga som upprepar viktiga beslut i 1400-talets olika stadgor och som innehåller de viktigaste nyheterna i KrL. Detta kan vara en förklaring till att de flesta laghandskrifter har 1474 års stadga insprängd någonstans. 1474 års stadga är den utan jämförelse mest företrädda i våra bevarade laghandskrifter. Stadgorna har fungerat somavtal mellan högfrälset och kungamakten eller mellan frälsegrupper. När stadgorna var avtal om resurser som kungamakten förfogade över, föregicks dessa av konflikt eller konkurrens om dessa resurser. När stadgorna var avtal om resurser som kungamakten eller högfrälset inte ^ Liedgren 1956-78c, Myrdal 1985a, Bäärnhielm 1980.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=