212 toffers landslag. Jag har studerat de textställen i dessa balkar somskiljer sig från motsvarande ställen i Magnus Erikssons landslag. Det visar sig att högfrälset vid sammanställandet av KrL försvarade sina positioner i förhållande till kungamakten. Överlag ser högfrälset till att kungamaktens anspråk på jordagods, lösöre och ensaksböter begränsas. Den enskildes (dvs. frälsemannens) rätt går före kungamaktens krav. Kungen får enligt KrL inte regera utan rådet (KrL KgB 4, § 4). Mål somtidigare avgjordes av konungsräfst avgörs i stället enligt Kristoffers landslag på häradsnivå, vilket innebär att kungamakten delegerat sin centrala domsmakt till lokala ting med frälsemän som domare. Kungens personliga kontroll över grova brott har minskat: både högmålsbrott och edsöresbrott döms enligt KrL på häradsting. De våldsbrott som i och med Kristoffers landslag flyttats till lägre nivå (häradsnivå) har förbättrat den misstänkte brottslingens situation. Han ställs till svars i det härad där han begick brottet. Blev han tagen på bar gärning, rådde ingen tvekan om hur fallet skulle behandlas; någon godtycklig bestraffning skulle inte få förekomma. Rättssäkerheten och rättstillämpningen hade åtminstone enligt lagen förbättrats. I KrL beaktar man genomgående om gärningsmannen är tagen på bar gärning, om han haft onda avsikter eller om han begått brottet med vilja. Konstateras någon av dessa omständigheter, förenklas rättsprocessen. Allt detta gör att såväl den misstänkte som den kärande och rättsväsendet tjänar på dessa förändringar i Kristoffers landslag. Brottslingen slipper bli godtyckligt dömd, domaren får lättare att tillämpa lagen på det enskilda fallet och käranden har större möjligheter att på bekostnad av kungamakten med säkerhet få sin del av böterna. Den nya processordning som finns i lagen gynnar frälset på bekostnad av kungamakten. Lagstiftarna vill värna omfrälsemannens rättssäkerhet gentemot kronan; man förutsätter enligt min tolkning att brott mot kungabalk, edsöresbalk och högmålsbalk begås av frälsemän, inte bönder. Enligt den nya landslagen blev det svårare för kronan att följa rättsprocessen, eftersom brotten avgjordes på lokala ting, medan brotten enligt den äldre landslagen alltid dömdes av kunglig domstol. Det är mycket möjligt att den rättsprocess somförordas i Kristoffers landslag har tillämpats under 1400-talet, trots att lagen i sig inte tagits i bruk bland bönder; den har ju främst berört brott på högre nivå: inomfrälset eller mellan frälset och kungamakten. Det ser ut som omfrälset 1442 på samma sätt somvid tillkomsten av Magnus Erikssons landslag införlivat sina nyvunna rättigheter i lagen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=