210 ena sidan ärkebiskop och kung och å andra sidan biskopar och lagmän är uppenbar. Även lagmännen skulle se till att kungliga beslut offentliggjordes på tingen. Parallellen mellan stadgor och statuter kan även utsträckas till att gälla deras tillkomst. Statuter likaväl somstadgor upprepade eller utgick ifrån och förändrade äldre stadgeartiklar och beslut. Vid provinsialkonciliet 1441 konstaterades att enhetlighet saknades i fråga om gällande beslut. De olika domkapitlens kopieböcker med avskrifter av statuter överensstämde inte sinsemellan. Kyrkan fann det nödvändigt att sammanställa en riksgiltig version av alla ditintills utkomna statuter. I likhet med stadgor och annan lagstiftning visade det sig nämligen att de kyrkliga statuterna innehöll många motsägelsefulla och oklara artiklar. Andrén beskriver processen på följande sätt: För att förverkliga projektet skulle domkapitlen gå igenom och granska alla statuter och sammanställa dem i en texttrogen men kortfattad version. Domkapitlen inom provinsen skulle därefter tillsammans el. vid provincialkoncilium jämföra de olika kompilationerna och korrigera dem. Först därefter skulle statutsamlingen erhålla officiell avfattning och stadfästas.’ Samtidigt som kyrkan redigerade och omarbetade sin egen lagstiftning gjorde rådsregeringen detsamma i fråga omden världsliga lagstiftningen. Genom 1439 års stadga hade de kyrkliga och världsliga representanterna i rådet kommit överens om hur man skulle fördela domsrättigheterna vid brott som ansågs vara brott mot kyrkan och brott mot enskild person (se kap. 4). Ett fullständigt samförstånd mellan den världsliga och kyrkliga makten tycks ha förelegat. En tydlig gränsdragning mellan den världsliga och kyrkliga myndigheten hade gjorts. Rådsregeringen avkrävde 1441 Kristoffer ett löfte om att stadfästa den nyredigerade lagen. Kungen fungerade aldrig som motpart i förhandlingarna om den nya lagen, även ommålet för revideringen varit att begränsa kungens inflytande över dömandet av och straffen för brott begångna av frälsemän. Stadfästelsen kom till stånd 1442, och Kristoffer tycks ha accepterat den nya lagen utan invändningar. Stadfästelsebrevet från den 2 maj 1442 motiverar den nyredigerade lagens tillkomst på samma sätt somkyrkan när den sammanställde sina statuter. I lagboken (MEL) förekomöverflödigheter och i stadgor upprepades artiklar som: hwar andre swåra lijke, somblighe åter twert emoot hwar andre, en part syntes wara mykit mörke och sammanblandadhe för sijn widlyftigheet skul, så wore och somblighe som intet funnes j Laghboken, som kallas Legisterium Sueciae, hwilke af en sedhwane och andre wisse orsaker äre indraghne wordne, at the för Lagh brukas skole, ändoch the esomoftast härtildags hafwe warit owisse at döma effter^ både Detta citat redovisar de praktiska orsakerna till att Magnus Erikssons landslag - Andrén 1956-78. ’ Cit. efter Schlvter 1869, s. 2-3.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=