8. Stadgeavtal och kontroll Konflikt eller samverkan Stadgelagstiftningen framtill Magnus Erikssons landslag Under 1200-talet gjorde några mäktiga släkter i Sverige anspråk på kungamakten. Kungens makt byggde på hans egna resurser och på de resurser som innefattades i kungavärdigheten. Med kungadömet följde ekonomiska tillgångar från kronogodsen (Uppsala öd), från böter och från skatter. Kungen hade makt över dessa tillgångar och kunde lagstifta utifrån dem. Kungen var landets högste domare, och domsutövningen gav honom makt att skapa prejudikat. Han hade även makt över sina män (befälsrätten) och kunde skapa rättsregler somgällde för dessa. Kungamakten var under 1200-talet varken stark eller etablerad. Några stormannasläkter gjorde anspråk på kungavärdighet, andra strävade efter landskapspartikularism och motarbetade riksenandet. Magnus Ladulås försökte stärka kungamakten ekonomiskt och politiskt. Han försökte konsolidera riket genom rikslagstiftning i stadgans form. Två stadgor är kända från hans tid genomvilka han försökte få kontroll över de grupper somkunde tänkas hota kungamakten. I Alsnö stadga (1279—1280) knöts en krigarklass till kungen som skulle utgöra en motvikt till oppositionella stormannagrupper. Detta rustningsfrälse gavs genom stadgan privilegier i formav skattelättnader. I Skänninge stadga (1284) försökte kungen tillsammans med sitt råd få kontroll över vapenmakten genom att begränsa stormännens följen. Kungen försökte också få slut på de konflikter som uppstod mellan ledande släkter genomatt få företrädarna för släkterna att svära på att inte begå dessa fridsbrott (edsöreslagstiftning i Alsnö stadga och fridslagstiftning i Skänninge stadga). De äldsta kända stadgorna är alltså avtal mellan kungamakten och stormannagrupper vilka reglerar förhållandet dem emellan. Parterna svär t.ex. att upprätthålla friden i landet, och de mäktiga från varje landskap accepterar genom rikslagstiftningen att edsöresbrott beläggs med samma straff över hela riket - fredlöshet; endast kungen har återlösningsrätten. En del av straffet innebär att kungen får ensaksböter. Kungen och stormannagrupperna eller landskapens herrar har legat i konflikt med varandra, men man löser denna konflikt genom ett avtal i vilket kungen med hjälp av sina resurser (privilegier) förvissar sig om lojalitet. Stadgan får sin auktoritet därför att den är ett avtal. Avtal brvts inte eftersom man i så fall mister sin heder. Kungen knyter stormännen till sig genom att ge privilegier. Håller någon inte det somöverenskommits, dras privilegierna in.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=