205 der, såvida de inte skaffade en annan bonde på sin gård somerlade full skatt till kronan. Kungamakten var beroende av ett rusttjänstfrälse, och detta frälse hade växt så att skatteintäkterna för kronan minskat. Därför begränsades frälsets möjligheter till innehav av skattejord redan i stadgor somföregick landslagen. Men problemet kvarstod under hela 1300-talet eftersom jordnaturen inte var fast utan knuten till person. Frälset försökte förvärva skattejord som, när den komi dess händer, blev frälse. Denna övergång av skattejord till frälsejord ville kronan stoppa. Särskilt under Albrekts tid hade övergången skett på oegentligt sätt; t.ex. genomatt fogdar konfiskerat eller tvångsköpt skattegårdar. Under de räfster som följde på reduktionsbeslutet 1396 återvann kronan och skattebönderna jordar. Jordnaturerna blev fastare och termen gammalt frälse etablerades. Förmodligen har ett förbud för frälset att köpa skattejord legat implicit sedan räfsterna. Jag har tolkat upplysningen i Kristoffers landslags kungabalk 30, § 1, omatt skattejord fick ärvas av frälseman och därmed bli fri från skatt, som ett indiciumpå att det inte fanns något annat sätt att förvärva skattejord somsedan bytte jordnatur och blev frälsejord. Kronan och högfrälset ville ha så många fullsuttna bönder som möjligt. Även bönderna strävade naturligtvis efter fullsuttenhet. På denna punkt rådde intressegemenskap. Ett hot mot kronans inkomster kunde dock välbärgade bönders köp av skattejord bli, ty jord utöver det fullsuttna jordinnehavet gav inte kronan större inkomster. Således förbjöds bönder att köpa skattejord om de genom köpet blev mer än fullsuttna. Den bonde som redan innehade jord som översteg fullsuttenhetsstrecket, och som hade denna jord utlagd på en bondelandbo, fick inte själv inkassera hela avraden utan måste låta kronan få hälften. Kronan försökte även att förhindra den jordstyckning somkunde bli följden av arvsdelningar. Endast en, icke fullsutten arvinge hade rätt att lösa till sig arvejorden. Övriga arvingar fick nöja sig med pengar. Kristoffers landslag karakteriserar endast frälsets orättmätiga köp av skattejord och skattebondens köp utöver fullsuttenhet som brott mot kronan. 1459 års stadga kallar även jordstyckning för brott mot kronan. Vid köp av skattejord hotades, enligt stadgan, brottslingen med konfiskation av halva egendomen, vid jordstyckning med konfiskation av hela egendomen. I Kristoffers landslag, i stadgan från 1459 och i stadgan från 1474 leder brott mot bestämmelserna till böter på 40 mark. I detta kapitel har rättstillämpningen för första och enda gången kunnat belysas genom Greger Matssons lagmansdombok. Det visar sig av domboken att rätten att åberopa bristande fullsuttenhet utnyttjats vid köp och framförallt vid arv av skattejord. Beslutet att övriga arvingar skall kompenseras med pengar tycks inte ha fallit väl ut bland bönderna. Vid arv har man strävat efter att i möjligaste mån kompensera den arvsberättigade med annan jord.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=