204 I de allra flesta fall berör lösningsrätten delar av hemman; endast i tre mål som knyts till Riksens stadga talas det om hela hemman. Ett av dessa skall anföras. Hans Eriksson hävdade att egendomen i fråga var hans rette byrdh Oc epter thät at forscriffne hans ericsson wor ecke fulsetter pa thät godz han sidder oppa oc olaff laurensson j ethinge wor fulsetter [. . .] tha dömde iach forscriffne hans ericssomthät godz til ewärdeligo egho och forscriffne olaff laurensson sine penningher jghen.^^ Den som i detta fall löses ut, Olaf, har inte varit arvsberättigad till den jord det handlar om, utan han har förmodligen köpt den en gång i tiden. Hade han varit arvsberättigad till jorden skulle han — vilket alla andra exempel i domboken tyder på — i första hand ha lösts ut med annan jord. OmHans varit fullsutten, hade han inte haft rätt att lösa till sig sin bördsjord. Samma sak gäller för Holger somär ecke fulsetter pa thät gotz han sidder oppa Oc er han thär retthe byrdeman til oppa sin sweris wegna, med swa skel At tha forsceriffne holger haffuer thät gotz wel betaleth epter danne mändz segn, tha skal han aname godzet.“ I båda dessa sistnämnda fall har en skattebonde återlöst bördsjord från en förmodad icke bördsberättigad. Denne kompenseras endast med pengar, eftersom han själv en gång i tiden köpt hemmanet för pengar. Enligt landslagarna har inte skattebonden rätt att lösa till sig bördsjord som gått honomur händerna, såvida han inte vid tillfället var omyndig, befann sig utomlands eller uppfyller andra fastställda krav. Den utomstående har förmodligen köpt jorden när ingen annan släkting velat eller kunnat köpa den. Av Greger Matssons lagmansdombok kan vi dra slutsatsen att en man sominte var fullsutten hade rätt att återköpa bördsjord, trots att den som innehade den egentligen inte ville sälja. Det finns således några mål där det tycks framgå att någon utomstående, ej arvsberättigad, köpt hela hemmanet och tagit på sig skatten i överensstämmelse med 1459 års stadga, i vilken det står att hela hemmanet skall säljas till en oskyld, om alla i släkten redan är skattebönder. Syftet var att förhindra att en besittningsenhet styckades upp. I dessa sistnämnda fall ser det ut som om bördsrätten tvingat fram återinlösen. Sammanfattning Efter landslagens ikraftträdande drabbades stora delar av Sverige av digerdöden. Bristen på jordbrukare blev påtaglig, både för frälset och kronan. 1352 slöts ett avtal i stadgans formsombegränsade frälsets möjligheter att rekrytera skattebönder som brukare på sina jordar. Endast svaga, halvbesuttna skattebönder fick ta tjänst som landbor. Fullsuttna bönder måste förbli skattebönKarlsson 1907, s. 49. Karlsson 1907, s. 49.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=