202 Texten upplyser oss alltså inte omi vilket förhållande Peder står till Claus, men ur raden »hans hustrus rette fäderna» kan man utläsa att jorden de träter omär Claus’ hustrus bördsjord. Det är möjligt att Peder är släkt med kvinnan. Den jord Peder gör anspråk på ligger i hans egen åker, och man kan förmoda att han i likhet med kvinnan har ärvt den del han redan äger i åkern. Det finns ytterligare exempel på att den jord tvisten gäller är bördsjord: [. . .] hans (Clemens) hustrus rette byrdh och kwnnä han jngelwnde bliffuä fulsetter med mynnä en han finge löse til seg then 1/2 öres landiordh i ness Hwlchit iach lodh til nempdinne the witnade at swa i sanningen wor och jngen modh migh eller nempdin weddiä williä tha epter Rikesens stadge dömde iach fornempde clemens andersson then 1/2 öres landlord til ewärdelige ego med swa skel at fornempde clemens skal giffuä fornempde olaff anderson iordh jghen Haffuer han ecke iordh tha skal han giffuä hanom peningher epter danne mändz sengh.^^ [. . .] ecke bliffuä fulsetter med mynnä en han finge löse til siigh sin söster deel [. . .] tha epter Rikesens stagde dömde iach forscriffne jon mattisson sin söster deell til med swa skell at han skall giffuä olaff michelson iordh jghen thär hon er hanom best beleglig.^^ I det sistnämnda fallet får man förutsätta att Jons syster är gift med Olaff som förhandlar å sin hustrus vägnar. BrodernJon får lösa till sig jorden. Intressant är också hur man skall gå till väga när man löser till sig jorden. I de tre senaste exemplen skall den vinnande parten lösa till sig jorden genom att i stället ge annan jord. Endast om han inte kan det, får han lösa ut motparten med pengar. I alla de fyra fall där lösningsrätten utfallit enligt principen större delägarskap, och där jorden bevisligen är bördsjord och kontrahenterna släkt med varandra, skulle den vinnande parten i första hand ge jord för jord och endast i andra hand pengar: Kan han jcke förnögia hanummed jordene jnnan iij aar Tha skal han giffuä hanum swa manga peninga Somhon är mest wärd.'’"* [. . .] Oc giffue jord fore jord omhan kan henne faa. Kan han jcke koma jord aff stad Tha förnöghe them med peninga. epter thy somjorden är wärd [. . Att lösningsförfarandet är detsamma både vid det Edling kallar större delägarskap och det han kallar bristande fullsuttenhet styrker att det är fråga om bördsjord i båda typerna av mål. När anspråken gäller bördsjord, skall den som löser till sig jord kompensera de andra med jord. Båda Edlings grupper behandlar samma grundproblem: gården är styckad och innehavaren är inte fullsutten. Enligt 1459 års stadga skall de arvsberättigade som inte får lösningsrätt till hemmanet nöja sig med pengar (1459 art. 2). Men vi ser här hur det blivit i Karlsson 1907, s. 74. ” Karlsson 1907, s. 79-80. Karlsson 1907, s. 18. Karlsson 1907, s. 31.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=