201 som blir utlöst som kompensation i första hand skall få jord, i andra hand pengar. Enligt Edling är det bara i gruppen större delägarskap somparterna är släkt inbördes, »medan i de elva mål, där bristande fullsuttenhet påstås, icke något nämnes om skyldskap».'*^ Det är inte riktigt sant: ibland får vi reda på släktskap.'*^ Edling har dock rätt i att det ofta inte nämns något omsläktskap mellan parterna i de fall där brist på fullsuttenhet åberopas. Men det viktiga är huruvida jorden är bördsjord eller avlingajord. Ar det bördsjord man löser till sig eller är det jord som ägs av en granne? Kunde man lösa ut småjordar som låg inne i ens egen åker utan att ha någon släktrelation till jorden eller dess ägare?^° Det utslagsgivande var inte i första hand släktskap utan i vilket förhållande parterna stod till jorden somtvisten gällde. Jag har tolkat den lösningsrätt som kommer till uttryck i stadgorna 1474 och 1459 som gällande för arvejord. Greger Matssons lagmansdombok ger möjlighet att pröva omstadgorna tillämpats på detta sätt vid mål om lösningsrätt till jord. I de mål där den som var berättigad att lösa jorden ägde större delen i hemmanet (dock utan att vara fullsutten) framgår tydligt att jorden var bördsjord och att det var släktingar som tvistade omden. På denna punkt är jag överens med Edling. Jag vill dock påstå att andra mål i domboken också redogör för släktskap. Vad som återstår att utreda är om jorden som behandlades i målen om bristande fullsuttenhet var bördsjord eller ej. Omdet uteslutande handlade om avlingajord, skulle man på den vägen kunna påstå att bristande fullsuttenhet skilde sig från större delägarskap. I kategorin större delägarskap är det uppenbart att det i samtliga mål rör sig ombördsjord och att parterna är släkt inbördes. När det gäller Edlings kategori bristande fullsuttenhet, varierar den information man kan få i dombokens tvistemål. I en del mål framgår varken släktskap eller typ av jord (avlingajord eller bördsjord). Men i andra mål framgår det mer eller mindre tydligt hur det förhöll sig åtminstone med typen av jord. Ett talande och representativt exempel ur gruppen bristande fullsuttenhet, i vilket jorden trots allt är bördsjord, är följande: Komfor retthin peder olson i säby och talede til claus i Iwndby omiij öres land iordh som liggie i forscriffne peder olsons aker och sagde han At han kwnne jngelwnde bliffuä fulsetther wthen han finghä the iij öres land iordh til sig löse tha swarade forsriffne claus i Iwnby at the iij öres land iordh wor hans hustrus rette fäderna nw epter Rikesens stadghi tha dömde iach forscriffne triggiä öres land iordh peder olsson til, ewardelige eghö med swa skel haffuer han iordh tha skal han giffuä Claus, haffuer han ecke iordh tha skal han giffuä hanompenningher epter danne manne seng.^' ■** Edling 1941, s. 96. Karlsson 1907, s. 64, 74, 55-56, 79. Enligt senare, utökade versioner av 1474 års stadga, oftast kallade 1483 års stadga, ges lösningsrätt till den somi sin åker har olägenhet av att en utomstående äger en jordbit. Karlsson 1907, s. 64.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=