198 Greger Matssons lagmansdombok 1490—1494 och Riksens stadga Stadgeartiklarna om jordstyckning under 1400-talet fick enligt Wohlin lika liten betydelse som motsvarande artiklar under Gustav I:s tid — ingen av dem efterlevdes.^^ Som Nils Edling uppmärksammat kan stadgeartiklarna om jordstyckning och lösningsrätt till arvejord belysas genom Greger Matssons lagmansdombok från 1490—1494 (ULdb). En sådan granskning visar att Wohlins generella påstående inte stämmer.-^'* Greger Matsson (Lilie) erhöll riddarslaget vid Kristoffers kröning 1442 och står som medsigillant i såväl 1459 som 1474 års stadga. Han var lagman i Uppland vid tiden för dombokens upprättande. Han kände således till dessa två stadgors innehåll. Därför är det mycket intressant att följa hans rättstillämpning i domboken. Domboken är en sorts protokoll över de mål som har behandlats vid lagmansting i de olika häradena i Uppland. Antalet ärenden är sammanlagt drygt 160. Av dessa är 3/4 civilmål, vilka samtliga handlar om jord, i första hand arvetvister om jord. Av dessa jordetvister döms 20 mål enligt en »Riksens stadga». Omvi håller oss till de 15 fall där det uttryckligen refereras till »Riksens stadga», nämns i samtliga utomfyra fall att den som löser till sig jord inte är fullsutten. Det är nämnden somi varje enskilt fall bekräftar att fullsuttenhet inte föreligger. I dessa fall är det enbart fullsuttenhet som varit utslagsgivande för att en person skall få lösa till sig jorden. I de fyra fall där brist på fullsuttenhet inte är utslagsgivande vid fastställandet av lösningsrätten, är det alltid en bördsberättigad somlöser ut andra bördsberättigade. Huruvida bördsrätt föreligger i de övriga elva fallen framgår endast i några av dem. Problemet har för tidigare forskare varit att fastställa vilken av de kända stadgorna som åsyftas med uttrycket »Riksens stadga».För mig uppstår mte detta problem, eftersom jag menar att det inte är endast en stadga som åsyftas. Greger Matsson använder sig förmodligen av' flera stadgor, vilka behandlar samma sak, och dömer i enlighet med uppkommen praxis. När Greger Matsson explicit använder uttrycket »Riksens stadga», får man förmoda att han syftar på den senast tillkomna stora stadgan, Kalmar stadga 1474, vilken i några texter i laghandskrifter, samtida med hans dombok, rubriceras )ust så.-^^ När det gäller lösningsrätt till arvejord bör bestämmelserna 1 landslagarna, i 1459 års stadga och i Kalmar stadga 1474 naturligtvis ha varit kända av Greger Matsson. Trots att det fanns ett par stadgor sombehandlade detta ämne, upphörde Wohlin 1912, s. 15. ” Edling 1941, s. 89-1C5. Sc Edling 1941, s. 93, 105, och där anförd litteratur. KB Bl, UUB E 133 och, enligt Liedgren 1956-78b, även bl.a. Add. Mss. 30061 (British Museum, London) och LStBJ 73.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=