RB 51

196 [. . .] ok hwar somnogher Skattabondhe uth af dör tha skal thet Skattagofiit som han sath op.pa ey skiptass azller ödhe lieggiass ok ey husen ther borth afförass uthan Gofiet skal uthaf Tolf skijelighe Masn werdes ok hwa ther finl? nemast i byrdhene som ey hafdhe till fornemdhe Skattagodz ath paa boo tha ware han nemast ath lösa the Gofiet til sik. Finnes ok inghe andre i the Slektene uthan the som för Skattagodz hafdhe tha s^elighes thet oskyllum Mannum som ther wili fult före göra. yErwinghena taghi hwar sin Deel af Pccningomjeffter thy somhan skulle hafwa jerffth i Gofiena. Ok finf? noghon somh^r amoth gör tha skulu the hafwa förbrutit thet Gofieth under kronone ok a XL. Mark konunghins ensak. Vi ser här hur det kunde gå till vid arvsskifte efter skattebonde: jorden delas upp på de arvsberättigade, och lösöret, i form av bl.a. hus, förs bort. Hemmanet styckas upp, något somkronan vill förhindra, eftersomden därmed förlorar en skattebetalande enhet.Stadgan föreskriver i stället att det penningvärde jorden representerar delas mellan de arvsberättigade efter arvsordning. Den närmaste arvinge sominte innehar något skattehemman får rätt att lösa till sig hela skattehemmanet. Har alla i släkten skattehemman — eller vill eller kan ingen lösa till sig det - säljs hela hemmanet till någon utomstående. I Danmark kommer en liknande förordning till stånd 1466, vilken också tvingar en arvinge att ta på sig hela skattebördan. Christensen kallar fennomenet för »arvegårdspligt».^* Den svenska bestämmelsen får till konsekvens att inte bara de arvsberättigade utan även den övriga släkten får möjlighet att lösa till sig skattehemman. Den viktigaste effekten är att de egentliga arvtagarna kan gå miste omsin arvslott i form av jord och kompenseras med pengar. Denna kompensation kan aldrig bli fullt tillfredsställande, eftersom jord alltid betingar ett högt värde, åtminstone på längre sikt.^“ Stadgan 1459 gjorde anspråk på att gälla retroaktivt, ty den som hade begått dessa gärningar före stadgans tillkomst kunde gottgöra sitt handlande inomett år. Om sålunda ett skattehemman hade blivit styckat på grund av arvsskifte, kunde och skulle hemmanet i sin helhet säljas till en villig skattebetalare (1459, art. 2 början). 40-markersboten, som straff för brott mot både artikel 1 och 2 i 1459 års stadga, kräver en kommentar. Skattebonden fick enligt artikel 1 böta 40 mark, omhan köpte jord så att han blev mer än fullsutten. Dessa böter överensstämmer med vad som stadgas i Kristoffers landslag (KrL KgB, 30, § 2). I Magnus EriksHadorph 1687, s. 54 an 2. Med lordstyckriing menar jag i detta fall en jorddelning av en besittningsenhet så att denna minskar eller upphör. Den avyttrade delen tillförs en redan existerande besittningsenhet; se Wohlin 1912, s. 7. Christensen 1978, s. 60. I Danmark har man funnit det tillr.äckligt att lata arvskiftet ske efter gammalt mönster, under förutsättning att en arvinge ändå tar på sig skattebördan; se Andersen 1989, s. 132. .K 32

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=