195 med bedömningen av skattebondens fullsuttenhet genomatt låta frälsemän och bönder fälla utlåtandet, har uppenbarligen inte varit lyckosamt. 1474 upprepas inte bestämmelsen om att nämnden skall bestå av frälsemän och frälselandbor. I stället preciseras vilka som skall kontrollera att påbuden följs. 1459 var det »alla Foghate ok Embifimen», således kronans tjänare. 1474 heter det att de tolv män som skall se till att alla betalar sina skatter även skall kontrollera att ingen undandrar kronan dess rättmätiga skatt genom att inneha för mycket skattejord. Omdessa tolv män för släkt eller vänskaps skull inte rapporterar att en skattebonde har fler gårdar än han betalar skatt för, skall de böta 40 mark tillsammans. Både dessa 40 mark och »konungstjuvens» 40 mark blir kungens ensaksböter. Begränsning av rättigheter till arvejord De styrande försökte alltså redan före Kristoffers landslag 1442 att begränsa skatteböndernas köp av jord (främst avlingajord). Däremot var det förmodligen känsligare att röra bördsjorden, arvejorden. Med den förknippades bördsrätt, dvs. rätt för bördeman (släkting till den som sålde) att lösa till sig jorden till ett pris fastställt av värderingsmän. Bördemannens rätt att lösa till sig jorden bestod i att han hade förköpsrätt.^^ Bördsrätten tillkommer främst säljarens egen generation eller den äldre generationen. Arvsrätten tillkommer i första hand den yngre generationen (arvlåtarens barn). Det är först genomlandslagens ärvdabalk somskillnaden mellan den som ärver och den som kan köpa blir tydlig. Under landskapslagarnas tid var skillnaden mellan bördsrätt och arvsrätt inte lika stor, eftersom fadersgenerationen i många lagar hade lika arvsrätt med arvlåtarens barn.^* Arvsrätt tillkom enligt landskapslagarna den generation som också kunde utnyttja bördsrätten. Landslagarna ger däremot son och sonson företräde framför t.ex. far vid arv, vilket landskapslagarna inte gör. Vid försäljning av bördsjord under säljarens livstid säljs knappast jorden till en son, omdenne är ung och omyndig, utan jorden säljs till någon i släkten som har möjlighet att köpa, t.ex. säljarens bror. Därmed menar jag att det främst är säljarens generation eller den äldre generationen som kan dra nytta av bördsrätten både på landskapslagarnas och landslagarnas tid. Skillnaden mellan landskapslagarna och landslagarna berör främst arvsrätten, medan bördsrätten enligt både lands- och landskapslagarna som regel utnyttjas av andra än den somär närmast att ärva. I första hand ärver barnen, enligt Magnus Erikssons ärvdabalk. Vad man från kronans sida gör 1459 är att begränsa arvingarnas rätt till att få ut sin arvslott i jord: Hafström 1956—78c. UL ÄB, VgL ÄB, MEL och KrL ÄB.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=