194 wij nu swa ens wordhne med wort a^lskeligha Radh ath ingen Bondhe skal mera Skattagodz köpa eller up under sik dragha sen somTolf owildughe Masn i hseradhit af Frelsismen oc Landbo tykkir ath han megligha ma wara fullbola uppa.*^ 1459 har man förutsett fler omständigheter än i de tidigare förbuden mot köp av skattejord. För det första ser vi vilkapersoner det är somskall avgöra omen skattebonde är fullsutten eller inte: lokala frälsemän och landbor; skattebönder har inget att säga till om. Detta är mycket uppseendeväckande. Tydligen förutsätts skattebönderna vara så lojala mot varandra att de inte kan delta vid bedömningen av en skattebondes fullsuttenhet. Uppenbarligen är kronans förhoppning att frälsemän i samarbete med sina landbor skall vara benägna att på ett mer rättvisande eller energiskt sätt bedöma skatteböndernas fullsuttenhet. Enligt stadgan från 1380 skall ena hälften av nämnden vara landbor och andra hälften skattebönder (se kap. 5) vid bedömningen av frälselandbors skattejordsinnehav och skatteplikt. I konsekvens härmed borde den nämnd somskall fastställa skattebondens position också till hälften bestå av hans likar. Stadgan från 1459 hotar den somöverträder förbudet mot köp av skattejord med att dra in halva den egna gården till kronan! Här kommer sålunda hotet om konfiskation in. Dessutom refererar stadgan till lagboken: »[. . .] ath then man bör lidha som swijkligha dragher undher sik Kronona Gotz ok Ingeldh.»^"^ Vad som åsyftas är KgB 30, § 2, enligt vilken bonden skall böta 40 mark till enbart kronan, om han blir dömd för att ha köpt skattejord när han redan är fullsutten. Brott mot kungens förbud leder alltså till ett straff på 40 mark. I kungabalken i Kristoffers landslag, till skillnad från kungabalken i Magnus Erikssons landslag, är det inte endast frälset som åsyftas vid brott riktade mot kungens brev och förbud eller brott mot kungabalken, utan även skattebonden förmodas kunna begå dessa brott. 1459 kan även halva^^ bondens egendom konfiskeras, vilket kan jämföras med konfiskation av frälsemannens hela egendom vid högmålsbrott och andra brott mot kungen, vilka redan finns uttryckta i Magnus Erikssons landslags kunga- och högmålsbalk. 1459 års stadga ser inte bara till att de som bryter mot stadgandet får sitt straff, utan stadgan försöker även komma åt dem som redan tidigare har förbrutit sig. Dessa bönder måste sälja tillbaka sina »överskottsgårdar» så att gårdarna går till andra bönder som kan betala skatt för dem. De skattebönder som har gårdar som de inte betalar skatt för har ett år på sig att sälja dessa från det att stadgan blivit uppläst för dem(1459, art. 2 början). 1474 års stadga fortsätter på samma linje som Kristoffers landslags kungabalk och framförallt 1459 års stadga och dömer i enlighet med dessa »konungstjuven»^^ till 40 mark. Försöket i artikel 1 i 1459 års stadga att lösa problemet Hadorph 1687, s. 54 art. 1. Hadorph 1687, s. 54 art. 1. En del avskrifter säger att hela gården skall konfiskeras. Efter KrL KgB 30.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=