191 sättning ett medgivande om att skattejord inte fick köpas. Det har framgått i räfsterna under 1400-talets början att ett förbud mot köp av skattejord legat implicit. Den bakomliggande orsaken är att köp av skattejord från frälsemans sida enligt lagkapitlet uppfattas som ett brott mot kronan, eftersom kronan då går miste om sina rättmätiga inkomster. Men lagstiftarna kan tänka sig ett undantag, och detta undantag utgörs av den förlust som kronan åsamkas när skattejord går i arv' till frälseman. Däremot fick gammalt frälse, som kommit under skatt, naturligtvis återköpas, något som redan fastställdes i 1352 års stadga (se ovan). I överensstämmelse med paragraf 1 innebär paragraf 2 att skattebonde som köper mer jord än fullsuttenhetskriteriet medger också är »full tjuv från konungen» (MEL KgB XXVI). Trots större jordinnehav betalar han inte mer i skatt till kronan. Detta förbud för skattebönder härstammar från 1437 års stadga, där det för första gången finns belagt. Skattebondens rätt till jord Det har ovan fastställts att frälsemannen hade rätt att byta till sig eller köpa frälsejord utan restriktioner; kronan uppfattade denna jord som »förlorad» ur skattesynpunkt. För skattebonden fanns det ingen möjlighet att byta till sig eller köpa frälsejord, om han inte kunde tänka sig att göra rusttjänst. Däremot fick han ärva frälsejord, men jorden blev skattejord när den kom i hans ägo, om han inte i gengäld tog rusttjänst (KrL KgB 30, § 1). Vilka möjligheter hade skattebonden att byta till sig eller köpa skattejord? Man skilde under medeltiden på bördsjord och avlingajord. Bördsjorden var den ärvda jorden, avlingajord den jord man förvärvat genom köp eller arbete. Det stod bonden fritt att köpa eller sälja avlingajord. Med bördsjorden förhöll det sig annorlunda, även med den bördsjord somhustrun förde med sig i boet. Under hela medeltiden gällde att hustrujord endast fick säljas i nödsituationer (MEL JB XXXII). Även vid medeltidens slut tycks dessa regler ha gällt.’^ Bördsjorden var underställd vissa regler vid försäljning: bördemännen hade förköpsrätt och jorden skulle utbjudas tre gånger på tinget (MEL JB II och III). Vi har i det femte kapitlet sett att kronan och högfrälset delat upp bondebefolkningen mellan sig. Från 1400-talets början hör jordbrukaren antingen till kronan eller frälset. 1403 har beskattningen av skattebonden skett över hans huvud. Men 1436—37 utgör bönderna ett hot, och därmed lyckas de få nedsättKarlsson 1907, s. 13. Bonden får, med hustrus samtycke, sälja hennes jord, men endast när han samtidigt säljer av sm egen jord: 1/3 hustrujord tillsammans med 2/3 av sin egen jord. Hustrujorden är fortfarande hembudspliktig till hennes bördemän.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=