190 1437 års stadga art. 3 Ith engin skattebonde köpe mera skatta godz ccn som han a:r fulboa oppa oc siazlffu’r kan före. § 1 Swa som frclsis iord maa erfuas oc leggias j skat, om ey haldz aff henne tienist vppe som lagh sigia, swa maa oc skatta iord erfuas j frelse tha frelsis man eller qwinna .Tr skattabonda erfuinge, oc bonde eller bonda son maa sik i frelse koma somför a:r sagt. § 2 Engen bonde hawi waald ath köpa mera skatta jord wnder sik a:n han a:r sielffuer fulsseda oc besitiande vppa; huilken thet gör, swa ath kronona jngeld ther aff minzcas, oc witnar swa heredznempd, böte konunge ather scadan oc a XL mark konungs ensak. I Kristoffers landslag har således två paragrafer lagts till Magnus Erikssons landslags kapitel om oegentligt frälseköp av skattejord. De nya paragraferna har influerats av de föregående decenniernas beslut om fördelningen av jord och bönder mellan kronan och frälset. Förbudet mot frälsemäns oegentliga köp av skattejord utgör inledningen till kungabalkens kapitel 30 i Kristoffers landslag, och man bör lägga märke till att den bötessats som KrL stipulerar är 40 mark; Magnus Erikssons landslag har ingen fast bot. Brottets konsekvenser för kronan är att skatteinkomster uteblir, och förbrytaren kallas för full konungstjuv. KrL KgB 30, § 1 fortsätter med att säga att skattejord får ärvas av frälseman eller frälsekvinna (och en parallell dras till det faktumatt frälsejord får ärvas av skattebonde). KrL säger således att frälset inte får göra skenköp av skattejord men att frälset kan fä ärva skattejord. Omfrälsemannen är\'er skattejord förblir den inte skattjord, utan den övergår till att bli frälsejord. Den måste alltså ha blivit fri från skatt. Tanken att man endast kunde få ärva jord som tillhörde en annan kategori har jag inte mött tidigare än i 1437 års stadga. Enligt artikel 4 i 1437 års stadga får inte heller en frälselandbo eller bondelandbo köpa skattejord; de får endast ärva. Kanske det är därifrån KrL 30, § 1 fått uppslaget till att skattejord fick ärvas. Omdetta var en självklarhet, kan man ställa sig frågan varför KrL förklarar att man får ärva skattejord. Fanns det egentligen ett totalt förbud för frälsemän att köpa skattejord? Fanns endast rättigheten att ärv^a kvar? Eller var det så att skattejorden måste förbli skattejord vid frälseköp, men att den kunde bli fri från skatt vid arv'? Man kan fråga sig hur paragraf 1 förhåller sig till kapitlets inledning omförbud mot skenköp av skattejord. Detta skenköp var oegentligt och därmed olagligt. Paragraf 1 uttalar inget förbud; den talar endast om att skattejord får ärvas. Jag anser att paragraf 1 innebär en tyst bekräftelse på eller har somförutart. 4 Ith seal engin fra;lse landbo ellir bondha landbo kope skatte godz wthan thz kan nokrow falle til mz arff^ UUB B 9, foI. 132. Schlyter 1869, s. 46—47.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=