187 stor del från de olika stadgor som på 1330- och 1340-talet föregick landslagen. MEL tar bland annat upp problemen med frälsemans åldrande, sjukdom eller död och vemsomdå kan upprätthålla familjens frälseskyldigheter. Lagen tar även upp skattebondens rätt att få sin jord fri från skatt (fräls), om han förmår ställa upp med en häst värd 40 mark, sadel, hjälm och fulla vapen (MEL KgB XI). Vid vapensynen skall inte endast bondens stridsduglighet kontrolleras, utan man skall även göra en bedömning av hans egendomför att förvissa sig omatt den är tillräcklig för att han i framtiden skall kunna upprätthålla frälset (MEL KgB XI, § 2). Allt detta låter ju vettigt och genomtänkt, men lagen har förbigått en viktig fråga. Vad händer omdet senare visar sig att frälsemannen inte förmår upprätthålla frälset? Hur bär han sig åt om han av ekonomiska skäl tvingas sälja sin frälsejord? Svaret ges återigen av 1352 års stadga. I första hand skall jorden som vanligt säljas till någon i familjen; då förblir den fri från skatt omden nye ägaren kan upprätthålla frälset (1352 art. 2). I andra hand har frälsemannen rätt att sälja jorden till en skattebonde; därmed förlorar jorden sin frälsefrihet. Om skattebonden i sin tur vill sälja den forna frälsejorden, har frälsemannens släkt återköpsrätt till jorden (1352 art. 3). Det förefaller som om detta förfarande följer de i landslagen givna reglerna angående återköpsrätt av bördsjord: återköpsrätt gäller när bördsjord sålts till en man utanför släkten (MEL J XI). När frälsesläkten återköper jorden blir den åter frälsejord. Vid den sistnämnda försäljningen rör det sig om skattebondens försäljning av skattejord, men frälsemannen återköper egentligen jord som tidigare var frälsejord. Den jord som en gång blivit fri från skatt, frälsejord, hade man rätt att återköpa under dessa förutsättningar. Kronan har ju en gång upphört att räkna med skatteinkomst från denna jord. Ur denna aspekt är jorden redan gammalt frälse. Jag summerar frälsets position 1352: Av frälset köpt skattejord blev fri från skatt om den tidigare åtnjutit frälse och nu bördats, »gammalt frälse». Det var förbjudet att anställa välbeställda skattebönder som landbor; dock kunde skattebonden bli frälsebonde om han hade en åbo som betalade skatten. Bönder med obetydlig skattejord kunde anställas. En övergång av skattejord i frälsets ägo skedde åtminstone under Albrekts tid som regent. Det visar reduktionsbrevet från 1396 (Nyköpings recess) och drottning Margaretas räfster som följde på brevet. Under Albrekts tid hade frälset orättmätigt förvärvat jord genomsina ämbeten, vilket Rosén har visat. Det rörde sig i första hand om personer från lågfrälset som utnyttjat sin ämbetsställning vid förvärvandet av skattejord. Rosén har vidare visat att drottning Margaretas räfster 1396-1397, 1399, 1405 och 1409 återställt dessa jordar till Rosén 1950. 17
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=