RB 51

7. Dragkamp omskattejorden Inledning Konfiskering Skattebonden ägde sin jord, men vissa delar av dess avkastning gick till skatt. Frälsemannen ägde också sin jord men han hade rätt till hela dess avkastning. Det var kronan somgav honomskattefrihet i utbyte mot tjänst. Skötte han inte sin tjänst drogs frälsefriheten in. »Frälsets jordinnehav var allodialt, vilket innebar att jorden i förhållande till staten var ’privategendom’.»’ Men i särskilda fall kunde ändå kronan enligt lagen konfiskera frälsemannens jord. Detta kunde ske vid uppenbara brott mot kronan, dvs. högmålsbrott och brott mot kungabalken. Straffen fanns uttryckta i högmålsbalken och kungabalken. Dessa brott förutsattes vid landslagens tillkomst endast kunna begås av frälset (se kap. 2 och 4). Kronan hade därmed enligt min mening endast rätt att konfiskera frälsejord. Någon gång under min undersökningsperiod inträffar en förändring som leder till att kronan anser sig ha rätt att konfiskera också skattebondens jord. De första tecknen på detta finner man i Nyköpings recess 1396.- Där omtalas att den tyska kungamaktens fogdar gjort sig skyldiga till övergrepp på de svenska bönderna. Fogdar har konfiskerat skattebönders jord, t.ex. när dessa inte kunnat betala sin skatt. Sådana övergrepp fördömdes av den nya regimen. De kunde uppfattas som att kronan gjorde anspråk på det egentliga ägandet av skattejorden trots att lagen inte kände till någon sådan »överäganderätt».^ Jorden återställdes till innehavaren (skattebonden) genom de räfster som genomfördes, och kronan hade därmed bara rätt till skatten på jorden. Det etablerade Vasakungadömet hotade däremot skattebonden med konfiskering, omhan misskötte gården (t.ex. vid husröta). På 1540- och 1550-talet arbetade Gustav Vasa hårt med att inpränta att kronan hade rätt till jorden, om inte skattebonden skötte sig. Skötte han sig, ägde han själv jorden; skötte han ' Winberg 1985, s. 4. ^ Se Rydberg 1878, s. 655. ^ Begreppet överäganderätt används av Winberg 1985, s. 203, som i sin tur refererar till Herlitz undersökning omförhållandena på 1700-talet; se Herlitz 1974, s. 156. Dovring 1951, s. 154, använder också termen. Under medeltiden (i motsats till under Gustav I:s tid) kunde inte kronan, enligt Dovring 1951, s. 183, ta bondens jord somkompensation för försummad skattebetalning utan flera privaträttsligt juridiska mellanled vilka försvårade åtkomsten.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=