180 ting som hölls året efter räfstetingsstadgans utfärdande utgjorde ett gynnsamt tillfälle för sädana proklamationer. Det var till en början lättare för frälset att driva igenom sina beslut när det var fräga omde egna bönderna. Även 1474 ärs stadga är utfärdad utan kunglig medverkan, men riksrådet innehar kungamakten. Stadgan är till skillnad frän 1414 ärs stadgor tillkommen i ett sammanhang dä man diskuterade för riket viktiga angelägenheter. Riksrådet var samlat i Kalmar för unionsförhandlingar. Riksrådet hade 1474 läng erfarenhet av att styra riket och utfärda beslut gällande för hela landet — rikslagstiftning. Vid tillkomsten av tidigare riksrädsstadgor som 1437 och 1439 hade lagstiftarna också haft kronans intressen att ta hänsyn till. Just landboartiklarna i 1474 ärs stadga är direkta påbud ovanifrån, vilka aldrig varit föremål för några diskussioner mellan berörda parter: jordägarna och landborna. Diskussioner har bara ägt rummellan frälsegrupper. I fräga om landboartikeln (art. 12) har riksrådet enbart tagit hänsyn till frälsets gruppintresse. Däremot säg det sig för kronans skull tvunget att pålägga frälselandbor fodring. Riksrådet säg emellertid till att de landbor som var knutna till sätesgårdarna slapp denna skyldighet. Vid tiden för Kalmarmötet 1474 samlades i stort sett alla som hade något med rikets angelägenheter att göra. Man kan lätt tänka sig att dessa män diskuterat mänga frågor och att man redogjort för varandra hur saker och ting sköttes pä det lokala planet. När det gäller landboförhällanden har dessa naturligtvis varierat i olika delar av landet; man har jämkat olika sedvänjor och besluten har blivit en sorts rikslikare. Syftet för frälset har varit att fastställa en gemensam linje gentemot landborna. Endast högfrälset har varit intresserat av att pålägga landborna fodringsskyldighet. Vad har jordägarna uppnått 1474? Framför allt ett centralt avtal somgällde alla Sveriges landbor. Man kan med en modern term kalla det för konkurrensbegränsning. Sä långt som det var möjligt skulle samma förhållanden och samma rättigheter och skyldigheter gälla för alla frälsets landbor; riksgiltighet. Genom detta ensidiga kollektiva avtal har alla frälsemän lyckats få fler ränteprodukter och tjänster från landborna legitimerade (körslor, underhåll, fodring, dagsverken och humle). Humle, fodring och dagsverken hade även kronan lyckats uppnå; i vissa fall före, i andra fall samtidigt med frälset. Underhåll av hus och gärdesgårdar nämns kortfattat i Kristoffers landslag, och även behovet av humleodling och bristen på jordbrukare har föranlett tillkomsten av nya kapitel i lagen. Men lagen fick inget genomslag. Många av dess nya kapitel överfördes direkt till artiklar i Kalmarstadgan. Endast i specifika landbobestämmelser förändrades innehållet i Kalmarstadgan i förhållande till Kristoffers landslag. Stadgan följde i stället tidigare stadgors landboartiklar så att frälset inte miste greppet omlandborna. Jordägarnas inkomster från annat än avrad och städja ökade sannolikt, och liksom många andra forskare finner jag det troligt att detta genomfördes som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=