175 Skara stadga komplicerar det hela. Den landbo som brukar en gård där det finns en humlegård är skyldig att sköta den och ge hälften av skörden till jordägaren. Så långt överensstämmer Skara med Växjö stadga. Men i Skara stift skall samme landbo därutöver sätta 30 stänger och 30 »humblaröter» om året. Även alla de som inte har någon humlegård måste sätta 30 humlestänger och humlerötter. Skörden från dessa stänger får landbon behålla själv, så länge han brukar gården. Enligt Växjö stadga skall däremot även denna skörd delas med jordägaren. Den som inte sätter dessa stänger eller rötter skall böta 3 öre till jordägaren. Humleodling enligt Kristoffers landslag I Kristoffers landslag utvidgas humlepåbudet från 1414. Alla bönder och landbor skall hålla 40 humlestänger (KrL BB 50). Den öre varje år. Böterna överensstämmer med vad somstadgas i de flesta texter av Skara stadga. Till skillnad från andra lagar är Kristoffers landslag noga med att göra någon ansvarig för att en bestämmelse upprätthålls; så även i fallet med humlen. Detta är särskilt viktigt eftersom skyldigheten även ålagts skattebonden. När skyldigheten endast gällde landborna, var det de olika jordägarnas sak att se till att den efterlevdes. KrL BB 50: Den bonde eller landbo, som ej har humlegård med fyrtio stänger, som humle växer vid, böte tre svenska örar om äret. Dem tage den som med rätta uppbär skatten eller avraden, i humle efter somhumlen gäller där och ej i penningar eller andra värden. § 1. Konungens länsman skall känna till, var och en i sitt län, dem som ej göra sä som sagt är och kungöra det pä lagtinget närmast efter Mikaelsmässan. Om ej husbonden utsöker dessa sakören före Tomasmässan, dä skall konungens fogde utsöka det pä lagting efter jul, och husbonden har genom att tiga förverkat sin rätt. Odlar ej landbon under första äret eller det andra, det är tecken pä att husbonden ej tager ut sakören; sedan tage konungens fogde ut dem, till dess att han har odlat. § 2 Varje häradshövding i hela riket skall med häradsnämnd i samma härad rannsaka och lära känna, omnägon har sädant men och hinder i sin gärd, att han ej kan bygga humlegärd; han vare dä saklös. Skattebondens husbonde var kronan, och det var naturligtvis kronan som uppbar skattebondens humlebot. Kronans anspråk sträckte sig emellertid även till frälsets bönder i de fall deras jordägare inte bevakade sin rätt. Kronan såg här en liten chans att komma åt det humle somegentligen tillkomfrälset genomatt sätta en gräns för inomvilken tid jordägaren själv kunde inkassera den. Enligt lagen skall kungens länsman i varje härad kontrollera att bestämmelsen upprätthålls av såväl skattebönder som frälselandbor och övriga landbor. Häradshövdingens uppgift bestod enbart i att bedöma vilka som slapp odla humle, oberoende av vilken husbonde de tillhörde. Holmbäck & Wesséns 1962, s. 150 not 279. inte gör det får böta 3 som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=