174 landslag och senare stadganden kraftigt byggt ut de bestämmelser om humle somför första gången kommer till uttryck i 1414 års stadgor. Dovring har dock visat att öl även togs ut efter 1442.'’^ Enligt Växjö stadga skall landbon ge jordägaren en tunna öl varje år, medan han enligt Skara stadga skall ge jordägaren en tunna öl när han tillträder. Landbon bjuder enligt gammal sed i Västergötland på en tillträdesfest. Att Växjö stadga föreskriver att landbon skall ge en tunna öl varje år kan möjligen innebära att giftostämman tidigare ofta hade löpt på ett år och att landborna i detta distrikt var vana att ge en tunna öl per år. 1414 fastställer man giftostämman till sex fulla år, men man reducerar för den skull inte landbornas skyldighet att bidraga med en tunna öl varje år. Humle Humle förekom som skatteprodukt redan på landskapslagarnas tid. Men inga landskapslagar tar upp stöld av humle. Under 1400- och 1500-talet utgjorde humle en stor och kostsamdel av vår import. Humle användes somkrydda vid öltillverkning, men kunde på vägen dit användas som betalningsmedel. Humle tycks kort sagt ha varit en viktig och värdefull bristvära.'^'^ Ett säkert tecken på att humle var en värdefull produkt utgör det hårda straff somdrabbar den somstjäl humle (MELTjBXXVII). Straffet förblir detsamma i Kristoffers landslag: livets förlust, eller att mista hud eller lemmar (KrL TjB 28)! Det framgår av 1414 års stadgor att vissa landbor självmant odlade humleväxter; de hade humlegårdar. Syftet med stadgornas humleföreskrifter var att få alla landbor att odla humle. Det är i stadgorna som vi för första gången möter ett påbud omodling av humle. Något sådant påbud finns inte i Magnus Erikssons landslag. Där finns endast det hårda straffet för stöld av odlad humle (och av vild humle). Humleodling enligt stadgorna 1414 Enklast och pålitligast är att utgå från vad Växjö stadga 1414 föreskriver om humleodling. Artikel 5 utgår ifrån de landbor som redan har en humlegård. Dessa skall ge hälften av skörden till jordägaren. De landbor som inte har någon humlegård måste odla upp 30 humlestänger, och av skörden skall de också ge hälften till jordägaren. Den som inte har minst 30 stänger skall böta 3 mark till jordägaren. ■*-' Dovring 1951, s. 399. I KL behandlas humle i tre artiklar: Granhall 1956-78, Malmsten 1956-78 och Simonsson 1956-78.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=