173 håll med böter på 1/2 mark per år, i Växjö stadga med årliga böter pä 1 mark. KrL nöjer sig med att beräkna värdet av reparationerna per år till 1/2 mark, men indirekt säger lagen att värdet av demär lika med böterna. Böter tas alltså ut i form av landbons bohag när denne lämnar gården, om han inte kunnat betala sina böter. Enligt KrL åläggs den underhållsskyldige inga årliga böter utan böter som baseras på en värdering av underhållet till en halv mark per år, vilka betalas av landbon när han lämnar gården. Kristoffers landslags system ligger närmare Skara stadgas bestämmelser än Växjös. Gärdning enligt Kalmar stadga 1474 När Kalmar stadga tar upp underhållsskyldigheten för landbor, nämns husunderhållet endast i förbigående. Uttrycket laga hyggning används utan att böter för eftersatt underhåll nämns. Utöver underhållet av byggnaderna inskärper stadgan byggandet av nya gärdesgårdar. Återigen betonas att de skall vara nya. Överallt där det tas beslut om gärdesgårdars upprättande - i Växjö stadga 1414, i KrL 1442 och i Kalmar stadga 1474 — betonas att man skall bygga nya gärdesgårdar. Stadgebestämmelserna fastställer att det årligen skall byggas nya gärdesgårdar. Kalmarstadgans böter på 3 mark för den som inte bygger gärdesgårdar kan tolkas som en upprepning av Kristoffers landslags bestämmelse om en värdering av underhållet till en halv mark per år, vilket sammanlagt skulle bli 3 mark på sex år. Stadgan uttrycker det på följande sätt: oc hwar Landbo bygge ower sin Lagha Byggning XX fampna ny Gard hwart Aar, widh hans tre mark Husbondans ensaak.'*’ Körslor och öl Stadgorna 1414 innehåller några bestämmelser som inte har någon motsvarighet i den äldre landslagen men somsannolikt har haft föregångare. En bestämmelse innebär att landbon är skyldig jordägaren en avlägsen körsla varje år. Att det betonas att den skall vara avlägsen får tolkas som att kortare körslor förekom utan att de fanns upptagna under någon bestämmelse — de var förmodligen självklara. Skara stadga kräver böter av landbon omhan vägrar köra. Växjö stadga nämner inga böter, inte heller Kalmar stadga, somhär följer Växjö stadga. Bestämmelsen omerläggande av en tunna öl i stadgorna från 1414 återkommer inte i senare stadgelagstiftning. Orsaken till detta kan ligga i att Kristoffers Hadorph 1687, s. 58.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=