RB 51

171 Landslagen tar flera gånger upp situationer där gärdning eller brist på gärdning är av betydelse: om någons kreatur förstör grödor på annans åker (MEL BB VIII), om någon inte har gärdat inför sådd (MEL BB VII) eller om gärdesgård saknas som tomtmarkering (MEL BB II). I samtliga dessa fall rör det sig om gärdesgårdar mot grannar, och alla har ett ansvar gentemot varandra. Att ålägga den enskilde landbon att bygga nya gärdesgårdar innebar något annat än att denne i sitt arbete inom bysamfälligheten skulle underhålla sina gärdesgårdar. Underhåller inte bonden eller landbon sina gärdesgårdar, skall han, redan enligt landslagen, stå till svars för den skada som kan uppkomma. Att Växjö stadga ålägger landbon att bygga nya gärdesgårdar kan möjligen förklaras med ensamgårdens behov av att bygga gärdesgårdar i Tiohärad. I denna bygd fanns det inte så många nära grannar att kravet på fullgoda gärdesgårdar kunde upprätthållas genom social kontroll. Landslagens byggningabalk har främst byalaget i åtanke, vilket ur frälse jordägares synpunkt kan vara otillräckligt. Gårdar på frälsejord har många gånger legat mer enskilt. Underhåll av hus enligt Skara stadga 1414 På en gård fanns många hus och bodar. Därför preciserar Skara stadga vilka hus landbon har skyldighet att underhålla. Under den tid avtalet löper skall landbon underhålla sädesladan, fähuset och boningshuset. Varje gång somhan fullgör sin skyldighet och underhåller något av husen, får han räkna sig två års underhåll till godo. Men redan här börjar det bli komplicerat. I stadgans inledning står att han varje år skall underhålla de tre hus som nämnts ovan, men i nästa mening att det hus han »upra^tter» skall räknas som två års underhåll. Detta kan tyckas motsägande men är det inte. Omlandbon underhåller ett av husen, behöver han inte underhålla något av de andra på två år. Han underhåller därmed inte ett hus per år utan ett hus vartannat år. Giftostämman omfattade ju sex fulla år, vilket innebar att landbon påbörjade sitt avtal på våren och att han sade upp det tidigast vid jultid, när han betalat avrad (i 6 år) och redan plöjt inför våren det sjunde året. Underhöll han ett av de tre husen första året, hann han under den tid giftostämman omfattade underhålla de tre husen en gång var. Stadgans beskrivning får ses som en schematisering. I realiteten kan underhållet av de tre husen ha skett kontinuerligt under sexårsperioden. Om landbon inte underhållit något av husen — och inte heller tidigare gjort det så att han har något tillgodo - får han enligt Skara stadga böta en halv mark per år och fullgöra underhållet. Landbon kan köpa sig fri från ett års underhåll genom att betala böterna och så mycket som det skulle ha kostat honom att underhålla huset. Underhållskostnaden fastställs av en nämnd och genom två hederliga mäns utsago. Omlandbon inte bygger något på tre år, har jordägaren rätt att avhysa honom från gården. Detta formuleras på följande sätt i stadgan:

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=