170 medeltida texter betyder, enligt Söderwall, ’i lag föreskriven byggnad’. Dessa tre uppräknade hus hörde till kategorin lagha bygning. Skara stadga talar inledningsvis om de hus som varje år bör upr^ettas eller Ytjetthas vp, som termen lyder. Detta ord betyder, enligt Söderwall, ’uppresa, uppföra, rikta, rätta, ändra till det bättre’. Jag kommer i det följande att som regel återge detta verb med termen underhålla, eftersom denna innebörd också kan ges de i stadgorna synonymt nyttjade verben byggia och b^tra. Enligt Söderwall hade ordet byggia många betydelser: förutom ’bebo, befolka’ även ’bebygga, förse med byggnader’ och ’odla, bruka, vidmakthålla, bortarrendera’ m. fl. Växjö stadga redogör inte för vilka typer av hus som skall underhållas utan säger endast att man skall b^etra byggnaderna varje år till ett värde av en mark. Btxtra skall tolkas som ’förbättra, laga, reparera, göra bättre’, enligt Söderwall. Om landbon under året inte underhållit byggnaderna till en marks värde, åläggs han böter till samma värde. Böterna tillfaller naturligtvis jordägaren. Enligt Växjö stadga kunde jordägaren avkräva sin landbo ytterligare en mark omdenne inte byggde åtminstone 20 famnar ny gärdesgård under året. Stadgan betonar att landbon måste bygga ny gärdesgård utöver att hålla de befintliga gärdesgårdarna i gott skick. Här är det alltså inte fråga om att underhålla de befintliga gärdesgårdarna utan att ersätta förfallna med nya. Underhållsskyldigheten i Växjö stadga består således av kontinuerligt, årligt underhåll av befintliga hus på gården och byggande av nya gärdesgårdar. Om landbon inte underhöll husen eller byggde gärdesgårdar under året, fick han böta en mark för husen och en mark för gärdesgårdarna. Böterna är höga och indikerar att det inte rör sig om smärre reparationer utan om genomgripande förbättringar.^^ Skara stadga nämner inget ombyggande av gärdesgårdar utan tar endast upp underhåll av husen, men på ett mycket utförligare sätt än Växjö stadga. Avsaknaden av gärdningsbestämmelser här är betydelsefull för tolkningen av Växjö stadga på denna punkt. Myrdal menar att gärdningsskyldigheten i Växjö stadga syftar på redan befintliga gärdesgårdar som behöver förnyas.Han anser att behovet av att förnya befintliga gärdesgårdar är större än vad stadgan påbjuder; han uppfattar påbudet som ett minimikrav. Enligt min mening omfattar redan Magnus Erikssons landslags bestämmelser om gärdesgårdar alla typer av befintliga gärdesgårdar mot grannar. Alla jordbrukare, inklusive landbor, kan enligt MEL straffas för dåligt underhållna gärdesgårdar. Därför syftar stadgepåbudet till att få landbon att bygga nya gärdesgårdar. I Växjö stadga står: oc gserda aff nyo xx fampna gasrdh oc the andhro wppehalda swa lagbokin sighir^® Jag tackar Janken Myrdal för en givande diskussion i ämnet. Myrdal 1987, s. 9. UUB B 62:144. gildha som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=