164 motsvarande värde för plöjd åker.^* Har tiden inte gått ut, men landbon har betalat avrad 6 gånger, måste han dessutomavstå utsädet av råg till jordägaren (MEL JB XXIX, KrLJB 22). Omlandbon å andra sidan säger upp sig efter det att han betalat den årliga avraden (men tidigare än den avtalade sexårsskyldigheten) åligger det honom att skaffa en ersättare. Lyckas han inte hitta någon som övertar hans skyldigheter för de återstående åren, måste han själv betala den resterande avraden och andra pålagor somvilar på jorden (MEL JB XXIX, § 1, KrL JB 22, § 1 Uppsägning enligt stadgorna 1414 Skara stadga uttalar sig om uppsägning i två situationer. Först omden typ av uppsägning somsker efter att avraden betalats men innan den avtalade arbetstiden gått ut. Lindkvist har visat att flera nordiska lagar har bestämmelser som tar upp landbons uppsägning innan giftostämman gått ut, vilka sinsemellan stämmer väl överens. Påföljderna och skyldigheterna för landbon är desamma i Skara stadga somi de gamla nordiska lagarna.Stadgan överensstämmer med landslagen men formulerar sig på ett annat sätt: Landbon bör, om han inte finner en ersättare, ge jordägaren så mycket som han borde ge om han fortfarande brukade jorden. Den andra typen av uppsägning som stadgan nämner innebär att landbon säger upp sig efter avtalets utgång. Vad stadgan vill fastlägga är dagen för giftostämmans utgång, och Sankt Eriks dag anges som slutdatum.^'* Inte heller detta kan anses strida mot vad Magnus Erikssons landslag stadgar. Däremot kommer Växjö stadga med annorlunda bestämmelser omhur uppsägning skall ske. Först fastslås att man inte får säga upp avtalet innan sex fulla år på gården är till ända, åtminstone inte utan jordägarens samtycke. Omlandbon efter avtalad tid inte vill förnya avtalet, skall han ge jordägaren en gåva som motsvarar ett helt års avrad! Detta uttrycks på följande sätt i stadgan: »wmhan aff fara wil skal han gifth gifua huilken swa stor skal wara somlangildith aer mz alla eens ars thiaenisto.»^^ Trots att han fullgjort sitt avtal åläggs landbon att Myrdal 1985b, s. 93-94, visar att denna bestämmelse i MEL är den motsatta i landskapslagarna. Landslagarna förutsätter att landbon lämnar bearbetad jord efter sig, medan t.ex. Ostgötalagen och Gutalagen förutsätter att landbon får lön för sitt arbete. Lönnroth 1968, s. 35-36, anser att MEL inte förutsätter att landbon vill säga upp sig före avtalstidens utgång. Av min redogörelse framgår att detta inte stämmer. Lönnroth kan inte fullt ut ha gjort klart för sig skillnaden mellan giftostämma och årlig avradsdag. Han har i lagtexten endast uppmärksammat att landbon velat säga upp sig före eller efter avradsbetalningsdagen. Uppgifterna omgiftostämman i JB XXIXhar förbigåtts. Lindkvist 1979, s. 99. Myrdal 1985b, s. 105, har visat att landskapen sinsemellan hade olika tidpunkter för vårbruk och olika långa legoperioder. Legans uppsägningstid anpassades till regionens vårbruk. Växjp stadga art. 1 ur UUB B 62:143. Likalydande i KB B lOOe.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=