2 Kronan eller kungen hade två olika typer av representanter på lokalplanet: för det första fogden, uppbördsmannen som inkasserade skatterna, för det andra domaren på de ting bonden måste besöka. Både kungen personligen och kronan uppfattades av bonden som den institution som garanterade rättvisa och som löste konflikter.- Rättvisa uppkom genom att samhället hade rättsbundna förfaranden (tinget), och det var kungen som stod som garant för dessa. Samhället var inte rättvist med utgångspunkt i det jämlikhetsbegrepp vi har idag. I stället uppfattades det under medeltiden som rättvist att någon föddes rik och förblev rik. Den somrättmätigt hade ärvt eller rättmätigt skaffat sig något hade rätt att behålla det. Alla i samhället ingick i ett samhällsfördrag somsade att den enskilde avstod från vissa rättigheter för att dra nytta av andra av samhällslivets fördelar.^ Detta överensstämde med den ideologi somkyrkan företrädde: att Gud instiftat den världsordning som alla var en del av och som ingen ifrågasatte. Den kristna lära som kyrkan förmedlade var inte bara en sedelära utan även ett svar på meningen med tillvaron: [Människorna] förstår sig som delar av en ändamålsbestämd helhet, gemenskapen eller samhället. I denna gemenskap är det primärt inte fråga om att eftersträva förändringar i den givna ordningen, utan om att upprätthålla och förbättra den alla enskilda ändamål omfattande normativt givna existensen.^ Med hjälp av den riksomfattande lagen försökte de styrande konsolidera riket och sitt eget maktinnehav.^ Men redan Magnus Eriksson fick svårigheter. Så småningom ledde dessa till att kungamakten överflyttades på regenter som hade sin auktoritet och sina resurser utanför Sverige. De inhemska släkter som gjorde anpråk på makten använde lagboken som argument för sina påstådda rättigheter.^ Stadgelagstiftning och avtal I denna avhandling vill jag analysera hur kung och högfrälse använder sig av stadgelagstiftning för att nå sina syften. Kerstin Strömberg-Back, som i sin idéanalytiska avhandling Lagen, Rätten, Läran behandlar 1500-talet, hävdar att rätten att lagstifta blev en maktfråga mellan dessa två parter.Min uppfattning är att högfrälset under senmedeltiden först strävade efter att få kontroll ^ Christensen 1978, s. 27. Österberg 1991, s. 66, 83, skriver att de institutioner som fanns för bönder fungerade som konfliktlösare mellan individer. Staten var svag. Skillnaden mellan det privata och det offentliga var i stort sett obefintlig. »Kungafamiljen och staten glider samman.» * Rawls 1971; hans rättvisebegrepp har varit min referens. ^ Peterson 1985, s. 283. * Jag sällar mig till de forskare som i rikslagstiftandet främst ser konsolideringsvil)an som den pådrivande kraften: van Caenegem 1973, Genicot 1977. ’ Österberg 1991, s. 65, somciterar Hastrup: »a society was defined through the law». Strömberg-Back 1963, s. 44.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=