1. Konflikt och avtal Allmänna utgångspunkter och definitioner Vid 1300-talets mitt hade Sverige genom vapenmakt och lagstiftning blivit ett sammanhållet rike. »Med termen ’rike’ betecknades ursprungligen just sammanfattningen av en konungs maktbefogenheter», enligt Nils Herlitz.' En rikstäckande lag hade börjat tas i bruk, senare kallad Magnus Erikssons landslag. Men det var fortfarande de enskilda landskapen sombeslöt omden nya landslagen skulle användas.’ I och med landslagens tillkomst hade kungen etablerat sig inte bara somhela rikets kung och domare utan även som lagstiftare inom särskilda områden. Denna lagstiftning hade inte varit genomförbar utan samtycke frän kungens närmaste krets. Kungen innehade viss lagstiftningsmakt, men besluten blev värdelösa omde inte godkändes av »kungens män».-^ Under senmedeltiden var kronans makt över den svenske bonden fortfarande begränsad; med bonde menar jag den fullvärdige samhällsmedlemmen. Hans förhållande till jorden varierade frän total bruknings- och besittningsrätt till enbart brukningsrätt."* Oavsett vilket hans förhållande till jorden var, ansågs han somfullvärdig samhällsmedlemomhan var fast bosatt. I juridiskt avseende var han självständig och hävdade sin familjs rätt att hämnas oförrätter och att själv vara målsägare och föra talan i alla tvister. Ett brott var i mycket högre grad än idag ett brott mot fysisk person, och det vår denna person somåtalade {aakiicre). Det var alltså inte ett brott mot enbart juridisk person (somidag lika väl kan vara en institution). Sällan var det kronan eller någon annan instans som väckte åtal. Idag finns det offentliga åklagare, och ett brott är i mycket högre grad än under medeltiden ett brott mot samhället. Det är därför som man under medeltiden kan finna förbud mot att föra talan å någon annans vägnar. Kronan försökte få fler brott in under kategorin brott mot samhället för att få åtalsrätten, men den hade endast lyckats få åtalsrätt för några brott riktade mot kungamakten. ' Herlitz 1964, s. 17. ^ Holmbäck &Wessén 1962, s. LVl-LXII, Strömberg-Back 1963, s. 145. Lagerroth 1947, s. 18, påpekar att MEL KgB 1 :s uppräkning av rikets beståndsdelar, ecklesiastiskt och judiciellt saknar motsvarighet i andra lagar i Europa. Lagerroth tolkar detta somett bevis för att Sverige var »en förbundsstat». ^ Strömberg-Back 1963, passim. Detta gäller inte bara för det svenska riket utan även för andra europeiska riken vid denna tid. Se t.ex. Wolf 1973, passim, Genicot 1977, s. 30, Kaufmann 1984, s. 38, Fenger 1983, passim. ■* Österberg 1992 s. 82.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=