153 fråga om beskattning av bönder. Återigen kan emellertid de styrande hävda att fodringen inte är en ny pålaga utan endast är den gamla gästningsskyldigheten gentemot kungen som varit oreglerad och nu blivit reglerad. Detta innebär också att pålagan redan finns som pålaga när stadgandet om dess reglering kommer, och därmed anser de styrande att allmogen varken har rätt att eller behöver sanktionera den. Sammanfattning Hur kom det sig att centralmakten kunde beskatta bonden under 1400-talet? Någon egentlig lagstiftningsmakt förelåg inte på detta område, vilket också bekräftas av att de flesta påbuden aldrig inarbetades i landslagsrevisionen 1442. Rörde det sig om influenser från danskt eller tyskt håll? Den lagstiftningsmakt som en tysk territorialfurste hade skilde sig från både den svenska och den danska lagstiftningsmakten. Främst berodde denna skillnad på att de tyska territorialherrarna endast var herrar inom ett mera avgränsat område. Det var mycket svårare att genomföra rikslagstiftning i de tyska rikena än t.o.m. i Danmark.^’ Det var inte heller lätt att genomföra rikslagstiftning i Danmark, utan kungamakten måste alltid gå via landskapstingen. Fenger hävdar att det var de danska valhandfästningarna (sv. konungaförsäkran) som hämmade kungens lagstiftningsmakt. Förutsättningarna för drottning Margareta och Erik av Pommern var bättre eftersom de aldrig skrev under någon valhandfästning. Han menar att Erik och Margaretaförsökte etablera sig somrikslagstiftare men misslyckades.^^ För svenskt vidkommande kan man säga att Margareta tillsammans med det svenska högfrälset lyckades behålla stora delar av intäkterna från den tillfälliga 15-markshjälpen. Dock fick hon avstå inkomster från frälsebönderna. Högfrälset såg till att deras landbor hölls utanför gärdbeskattningen. En förklaring till att beskattningen gick att genomföra ligger i att de styrande ansåg sig ha laglig rätt att beskatta. Kungen hade ju enligt lagen rätt att lagstifta över »sina män». Med dessa män menades från början de som var knutna till kungen via tjänst, särskilt hans krigsfolk. Vi har i detta kapitel sett hur de styrande delat upp befolkningen mellan sig, så att alla de som erlade skatt till kronan eller stod i kronans tjänst blev »kungens män». Därmed blev det också lättare att lagstifta över bönderna. 1403 var bönderna inte delaktiga i besluten. Beskattningen var en överenskommelse mellan kungamakten och högfrälset. Avtalet 1403 mellan drottningen och högfrälset fick till följd att bondegruppen differentierades och att de styrande fördelade bönderna sinsemellan. Man var antingen frälsets bonde eller kronans. Skillnaden bonde-landbo utkristalliserades. Ebel 1958, s. 45, Wolf 1973, s 591, 596-97, Kaufmann 1984, s. ?. Fenger 1983, s. 131.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=