151 Fler personer på bondens gård beskattas 1474 Omman ser 1474 års stadgesamling somett uttryck för vilken lagstiftning som var aktuell 1474, kan man notera att beskattningen av de personer sombor på skattebondens gård befästs, till nackdel för skattebonden. Inte bara skattebondens landbo (som beskattas 1437) utan även de hantverkare som bor på hans gård beskattas av kronan 1474. Det kronan kräver av hantverkaren förlorar skattebonden. Enligt Hadorphs artikel 14 skall även de husmän som är skomakare, skinnare, skräddare och andra hantverkare sombor inhyses på landet betala halv bondaskatt och därmed slippa gärningsöre. Gärningsöret var den skatt somhantverkaren betalade för sin yrkesutövning. Husmannen bodde hos en skattebonde och brukade oftast en liten jordbit samtidigt som han hade andra sysslor. Bondelandbon från stadgan 1437 har sannolikt en bättre ställning och en betydligt större jordbit än husmannen från 1474. Rådsregeringen 1474 försöker således ytterligare beskatta människor somlever på landsbygden somkan tänkas vara verksamma i bondeproduktionen. Ytterligare bondaskatter Humle 1442 1403 beskattas bondegruppen med hjälp av stadgelagstiftning. Denna lagstiftning drabbar, enligt rådsförslaget, inte frälselandborna men troligen kronolandborna. Bondelandborna beskattas genom 1437 års stadga. 1442 lagstiftar man med hjälp av den nya redaktionen av landslagen och inför tvångsodling av skatteprodukten humle (KrL BB 50). Detta odlingstvång inskärptes åtminstone för landborna genom stadgelagstiftningen 1414. Vid revisionen av landslagen placerades odlingstvånget i byggningabalken och blev där uttryckligen ett tvång även för skattebonden. Kapitlet omodling infördes i sin helhet i 1474 års stadga. Att humletvånget åter tas upp 1474 vittnar — liksomannat — om att KrL inte slagit igenom. Humle hade förekommit som skatteprodukt i vissa landskapslagar, vilket innebar att somliga erlade delar av sin skatt i humle. Vid påbud om tvångsodling har man utgått ifrån detta faktum och på så sätt kunnat påstå att humleodling inte var en ny skatteprodukt. Vi ser här hur en företeelsee somendast förekommit i vissa delar av landet tagits som utgångspunkt för ett allmänt, rikstäckande, tvingande påbud. I vissa landskap har man kunnat motivera odlingstvånget med att det inte var någon ny lagstiftning utan att produkten i fråga redan fanns omnämnd i landskapets gamla lag (även omden där inte fanns som odlingstvång).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=