148 bondens intäkter från sin landbo. Hälften av bondelandbons avrad skall gå som skatt till kronan, endast den andra hälften av avraden går till bonden somränta för legan av bondejorden. Utöver denna avrad till bonden känner vi inte till huruvida bondelandbon hade ett avtal med skattebonden. Vi vet inte hur det har förhållit sig med bondens intäkter från sin landbo före 1437. Möjligheten finns att kronan inte tog ut någon skatt från bondelandbon utan att bonden själv tog allt.^° Förhåller det sig så, är stadgandet 1437 en halvering av bondens inkomster från bondelandbon. Bondelandbon förlorar förmodligen ingenting på stadgandet. 1437 skriver man inte längre »den landbo som inne är med bonden», som man gjorde i tidigare texter, utan man använder termen bondelandho. Den äldsta texten av 1437 års stadga finns i UUB B 9, somär från mitten av 1400talet. Den skriver förutom bondelandho även frälselandbo. Distinktionen landbo—bonde görs här genomgående (se 1437 art. 3, 4, 5, 7 och 10).^* Man kan fråga sig omden jordlöse som äger 3 mark eller mer somomnämns i byggningabalken i Magnus Erikssons landslag (MEL BB XIV§ 3) kan vara bondelandho.^^ Om han är bondelandho, innebär stadgandet 1437 för hans del att han delar upp sin avrad i två delar: en till jordägaren/bonden och en till kronan. Genom stadgans artikel får vi besked omatt hälften av inkomsten från avraden skall gå till kronans ämbetsman och den andra hälften till jordägaren. I landslagen får vi bara veta att han erlägger hälften så mycket i skatt i jämförelse med bonden (MEL BB XIV, § 3). Det kan också vara så somDovring förmodar, att 1437 års stadga menar att bondelandbon skall erlägga hälften så mycket som bonden av just gärdskatten och inte laga skatten. I Karl Knutssons jordebok över Färingö i Mälaren från 1450-talet får vi konkreta exempel på hur bondelandbor beskattas. Bondelandbon får enligt jordeboken ge 1 spann korn per örtugland i avrad till kronan. Någon annan avgift till kronan nämns inte för bondelandbons del. Hans avrad på 1 spann per örtugland kan jämföras med vad kronolandbon erlägger i avrad: 2 spann korn per örtugland och därtill en varierande penningavgift.^"* Bondelandbon erlägger således hälften så mycket som kronolandbon till kronan, men å andra sidan förhåller det sig säkert så att han ger den andra spannen korn till skattebonden. Eventuella penningavgifter går förmodligen också till skattebonden i egenskap av jordägare. Av jordeboken framgår indirekt att endast den skattebonde som Rosén 1956-78a förutsätter att bondelandbon före 1437 erlade mer i skatt till kronan än vad stadgan 1437 stipulerade. Stadgeartikeln uppfattas av Rosén som en skattesänkning för bondelandbor. UUBB9, fol. 132. Lindkvist 1979, s. 126, anser att det som betecknas bolag i öst- och rikssvenska lagar är synonymt med bondelandho. Norborg 1956-78b föreslår att hälftenbruk är synonvmt med bolag. Dovring 1951, s. 394 och 396. Bjurling 1977, s. 87.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=