145 egentligen en delegation från varje lagsaga bestående av 6 bönder och 6 frälsemän själva komma överens om hur mycket lagsagan kan ge i extra hjälp till kronan. Från rådsförslaget 1403 får vi bara veta att tolv män avgjorde vilka två bönder som skulle anses vara fattiga och vilka två som skulle anses vara rika. Förmodligen utgjorde dessa tolv häradsnämnden, således bönder från trakten, särskilt som syftet var att få gärderna att fungera som skattebärande enheter. Däremot har säkerligen inte nämnderna från början varit med och beviljat skattepålagan. Bönderna har kallats när extrabeskattningen var ett faktum för att fastställa vilka bönder som ansågs fattiga och vilka som ansågs rika. Själva bevillningsrätten för bönderna har åsidosatts. De styrande kunde dock hävda att någon bevillningsrätt inte förelåg, eftersomde ansåg att pålagan inte var ny utan en omskrivning av en redan befintlig pålaga. En del av 15-markshjälpen (10 mark) blev en gärdskatt. Det var emellertid svårt för dem att försvara att hjälpen blivit permanent. Enligt landslagen har kungen rätt att uttaga krigshjälp, men han har inte rätt att göra denna permanent. Vi ser här åter hur man från de styrandes sida försökte knyta lagstiftningen till en redan befintlig sedvänja eller till gamla, lokala beslut för att lättare få igenom sina egna riksgiltiga beslut. Rådets förslag innebar även att drottning Margaretas indelning av dagsverksskyldigheten ändrades. De dagsverksbestämmelser vi känner till från tidigare lagstiftning är få. Vid kyrkobygge ålades bönder, enligt landskapslagarnas kyrkobalkar, att lämna dagsverken efter mantal och körslor efter jordatal.^^ Dovring anser att dagsverken inte ingått i de stående skatterna före 1400.^* Dagsverksskyldigheten var enbart en tillfällig hjälp för kronans behov. Enligt landslagen hade ju kungen rätt att kräva detta när han behövde »bygga sina hus», dvs. dagsverkena var en tillfällig hjälp vid själva byggnadstillfället, en extra beskattning. Men 1403 gjordes den till en årlig beskattning. Även när det gäller detta förslagfrån 1403 har man tagit äldre beslut till hjälp för att motivera sitt eget stadgande. Bönderna som bodde inomslott- och fästelän, skulle enligt 1403 års förslag fullgöra 24 dagsverken per år. De som bodde utanför dessa slottslän hade bara 12 dagsverken att fullgöraper år, trots att de inte behövde erlägga mer in natura än de somfullgjorde 24 dagsverken. En nyhet i rådets förslag var skyldigheten att underhålla hästar. För att slippa ha »hästar i länet» eller gengärd skulle varje bonde erlägga två lass hö. I kapitel 4 har jag berört den gästningsskyldighet som bonden hade gentemot vägfarande i allmänhet. 1403 berördes en omtvistad gästningsskyldighet, som bonden eventuellt hade gentemot kungens ämbetsmän (häradshövdingen, fogden) när Schalling 1956—78a. Dovring 1951, s. 80. 10
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=