143 Margaretas tilltänkta beskattning kommer tre medlemmar av rikets råd med förslag på hur dessa skatter skall tas ut. Orsaken till den nya beskattningen kan sökas i slottsförvaltningens behov av förnödenheter. Skatterna skall erläggas i naturapersedlar och dagsverken, men antalet dagsverken skiljer sig från Margaretas: 24 dagsverkan krävs av bönderna inomslottslän, 12 av bönderna utanför slottslän. Innehavarna av slottslänen skall för slottets behov behålla hela naturaskatten, medan de som svarar för andra uppbördsenheter levererar halva skatten till kronan, för dess centrala behov. Rådets förslag innehåller följande punkter: 1. Gårdens utskylder 2. Utskyldernas mottagare 3. Förbud för fogde att ta ut gengärd eller fogdefodring 4. Indelning i gärder 5. Gästningspåbud 6. Reglering av vilka frälselandbor somskall läggas i gärden 7. Förbud att pålägga olagliga skatter 8. Påbud omårliga, laga skatten ombondens tingsskyldighet 10. Skriftlig begäran avkrävs kronan vid nya pålagor 11. Avslutning, sigillering I förslaget till indelning av skatteenheterna valdes gärden. Gärdens egentliga betydelse är ’extra ordinarie skatt’.Ordet är besläktat med ett annat ord med efterledet gärd, gengärd. Ursprungligen innebar gengärd ’sammanskott av livsmedel’.Befolkningen samlade ihop förnödenheter inför t.ex. kungens gästande i landskapet. Gengärden var också, som ordet gärd, en tillfällig skatt. Gästerna fick inte bara förnödenheter utan i vissa fall härbärgerades de hos bönderna. Därmed hänger termen gästning också ihop med gärd och gengärd: man skulle inte bara se till att kungens följe fick bärgning utan också någonstans att sova. Inte heller gästningen utgjorde en ordinarie skatt för bönderna. Rådsförslaget innebar att bönderna skulle delas in i gärder eftersom de naturaprodukter som erfordrades inte kunde betalas av en bonde ensam. Gärden skulle enligt förslaget bestå av två fattiga och två rika bönder. Varje bonde skulle betala efter sin förmåga. Skatteförmågan hos olika bönder skiftade och uttaget inom de olika gärderna blev inte lika stort; bönderna kunde jämka sinsemellan.^' Enligt Dovring bestod också gärderna runt Mälaren av fyra bönder, medan de längre norrut bestod av fler bönder. Detta indikerar vidare, enligt Dovring, att hänsyn tagits till lokala besuttenhetsförhållanden i olika landskap.'’^ Dovrings upplysning om att lokala hänsyn tagits vid fastställandet Norborg 1956-78a. Oden 1956-78a. Dovring 1951, s. 104. Dovring 1951, s. 56. 9. Påbud
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=