142 1403 vilja avskriva de resterande 10 marken (SD 328). Hon medger i inledningen till stadgan att beskattningen varit kraftig, särskilt sedan hon själv kom till makten, och förklarar beskattningen med att det rått orostider och krig: »for righesens fall oc orlogh.» Vid krigstillstånd hade ju kungamakten rätt att utkräva extra skatter enligt lagen. Förutom de ordinarie skatterna, och »swa meghit ther til somthe giordha; i sancti Eriks konungx dagh^e»'*'^ krävde hon nu »sexton daghx ^ruethe um aret hwor man», nämligen fyra höstdagsverken, fyra vårdagsverken samt åtta dagsverken till slott och kungsgårdar. I Margaretas stadga 1403 finns det en helt annan ton och ett helt annat utryckssätt än i alla övriga stadgor som jag behandlar. Margareta anspelar på människornas känslor och inte på hävdvunna, formelartade motiveringar för lagstiftandet, bortsett från »det var bättre förr-påståendet» om S:t Eriks tid. I inledningen säger hon att hennes undersåtar har haft det svårt på grund av krig, självsvåld och maktmissbruk. Hon skall försöka lindra deras besvär bl.a. genom att avlysa 15-markshjälpen. Därefter förbjuder hon sina ämbetsmän att därutöver beskatta eller gästa allmogen men säger samtidigt att hon själv, och sonen Erik, förbehåller sig rätten att genom brev begära tillfällig hjälp eller gengärd. Stadgan vänder sig till alla »bothe leghse oc la^rthe». Dovring uppfattar hennes ödmjuka ordalag som ett sätt att dölja det verkliga förhållandet att ingenting egentligen efterskänktes."*^ Det svenska rådet komnågra månader senare med ett alternativt förslag, inte bara omdagsverken utan omhur alla skatter skulle utgöras. Rådets förslag vdttnar i första hand om att dess utgångspunkt var att kronan skulle klara sina behov av inkomster med hjälp av de skatter som den hade rätt till. Rådet ville alltså att kronan inte skulle beskatta frälselandborna utan endast sina egna landbor och skattebönderna. Rådet visar genomsitt förslag hur beskattning av endast kronans bönder och landbor kan genomföras utan att frälsets landbor berörs. 15-markshjälpen hade däremot förmodligen »åtminstone delvis vilat på frälsebönderna», enligt Dovring.'*^ 1403 försökte frälset se till att deras landbor inte drabbades av några pålagor. Rådsförslaget 1403 omgärdbeskattning av bönder*^^ Rådsförslaget har inte formen av en stadga utan av ett brev ställt till drottningen. Det är inte bevarat i original utan i en text från sent 1500-tal i Hogenskild Bielkes »Gröna bok»."*^ Som svar på avskaffandet av 15-markshjälpen och SD 328. De skatter som togs ut under S:t Eriks dagar är extraskatter enligt Dovring 1951, s. 144-145. Dovring 1951, s. 145. Dovring 1951, s. 398. SD 380. Dvs. UUB E 132, f. 108. Angående brevets tradering se Schiick 1976, s. 211-212.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=