140 sejord än skattejord - som förekommer i Hadorphs text och i sena texter från 1400-talet men saknas i A 9:s text från sent 1300-tal, har förmodligen tillförts stadgan senare än 1380.^^ I en text från tidigt 1300-tal beskrivs förhållandet mellan brukandet av frälsejord och skattejord och vilken skatt sådana bönder åläggs. Brukar bonden lika mycket skattejord som frälsejord, åläggs han halv skatt. Överstiger frälsejorden skattejorden, blir han skattefri. Om däremot skattejorden överstiger frälsejorden, åläggs han full skatt.-'** Emellertid är inte syftet med stadgandet 1380 att beskriva hur man går till väga eller efter vilka principer någon blir tvungen att betala skatt, det är bara något som forskaren tacksamt tar emot. Riksrådet motsätter sig att det bara är skattebönder somutgör de tolv i nämnden. Man vill ändra detta eftersomdet är »mothe kyrkionne oc Ridderskapsins frielse», varmed man sannolikt menade att dessa tolv skattebönder mer än gärna ville beskatta landbon. När så skedde, och han således skulle erlägga både skatt och avrad, avstod han förmodligen från att bruka frälsejord. Riksrådet föreskriver nu att hälften av nämnden skall bestå av skattebönder och hälften av frälsebönder förmodligen för att uppnå att flera frälsebönder blev skattefria. En anledning för en nämnd bestående av skattebönder att döma en bonde till att betala skatt var att skattebördan då komatt delas av flera, eftersomskatten till stora delar erlades av ett kollektiv och inte var personell. Själva regeln för om någon skall beskattas eller ej ändras inte, ty den har urminnes hävd enligt stadgan. Stadgan hävdar således att regeln att man beskattas om skattejorden överskrider frälsejorden är gammal. Här är kvantiteten inte fastställd i ett bestämt tal. Frälsets frälseprivilegier motiveras på samma sätt: de har urminnes hävd. Bo Jonsson och hans anhängare argumenterar för sin sak just genom att betona urminnes hävd, rätta frälse och rättvisa. Det är rättvist att nämnden består av hälften skattebönder och häften frälsebönder. De beslut som nämnden fattar berör ju både skattebönder och landbor. Centralmakten har ingen rätt att genomett direkt maktpåbud genomföra denna förändring av nämndens sammansättning, men man har lyckats kringgå detta genom att åberopa rätt och rättvisa osv. Andrae anser att syftet med artikeln i 1380 års stadga var att återgå till hävdvunna förhållanden, nämligen att fastställa att man endast behövde bruka 51 % frälsejord för att undgå skatt. I 1352 års stadga var procentsatsen högre: 66 2/3 %, enligt Andraes tolkning. Därmed blir huvudorsaken till artikelns uppkomst 1380 inte densamma för honomsomför mig.Jaganser att man ville komma åt nämndens sammansättning 1380, Andrae att man ville få tillbaka de 51 procenten. Lönnroth anser däremot att jorden inte var kvantifierad.'*° I slutändan Andrae 1960, s. 193. Andrae utgår ifrån diplomatarietextens preciserade uppgift omatt man måste ha 1/3 mer frälsejord än skattejord. Collin &Schlyter 1827, s. 273 (Lydekini excerpter). Andrae 1960, s. 192. Lönnroth 1940, s. 175, kommenterar endast 1380 års stadga på punkten huruvida jorden var kvantifierad i ett maximital.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=