139 i dessa frågor. Kronan kan hävda att den bara förbjuder frälset att anställa besuttna bönder och inte uttalar något förbud för bonden eftersom stadgan inte vänder sig till bönder. Men i praktiken är det svårt att försvara en sådan ståndpunkt. Frälsemannens förbud att anställa bönder blir även ett förbud för bonden att bli landbo. Stadgan fastställer vilka som bör beskattas och vilka som undgår skatt. Men vid denna tid var det bondelaget inom bysamfälligheten som bestämde hur mycket de olika bönderna skulle bidra med i skatt så att den totala skattesumman blev erlagd. Kronan fick inte lägga sig i detta. Det är endast genomskattebondens anknytning till frälseägd jord som kronan kunde komma åt honom vid 1300-talets mitt. Skattefördelande nämnd Det enda nedslag vi har i källmaterialet före utgången av 1300-talet i fråga om skattebonden, är en beskrivning av hur fogden eller länsmannen gick till väga när han fastställde om en landbo borde betala bondaskatt eller inte. Beskrivningen härör från en stadga utfärdad av riksrådet 1380, i kungens frånvaro. Som gällande praxis framställs att häradshövdingen eller någon annan domare på fogdens begäran utser en nämnd bestående av tolv skattebönder (se kap. 3 s. 60). Dessa tolv skattebönder bestämde om jordbrukaren skulle beskattas eller ej. Därvid gällde, enligt stadgan, regeln att hade jordbrukaren mindre skattejord än den frälsejord han brukade, så var han fri från skatt. Denna regel stämmer väl överens med vad som stadgades under min punkt 2 ovan s. 137 i 1352 års stadga (art. 6). 1 1380 års stadgas artikel 1 belyses 1352 års stadgas artikel 6 (min fetstil): Förste articulus xr at hwar som foghaten ok Ixhnsmannen kxrer opa FrxlsisLandboa at hafwa mera Skattajord under sigh xn the maghe Frxlse af sittie thxr nxmpner hxredzhöfdingen xller annor Domare Tolf Skattabönder gil och hwem the wilia ta under Skatt eller under Frxlse withne xller sigia tha will Foghatin at hwem the fxlla han skal skattas oc tungas a mothe Kyrkione oc Riddersakpsins frxlse sw a som Foghatin tha will. Ther amoot tycker oss at the Tolf Mxnnene skola eij ensampne Skattabönder wara får wildena skuld uthan half nxmpden skal af Bondom wara oc half af Frxlsishionum them the baden asxmber Akxrandenum oc Swarandenum tha x beholdnom och ohindradom Kyrkione ock Ridderskapsins rxtto Frxlse och Uhrminnes hxfd hwilkin som swa hafwer warit af alder att hafwer Landboen minne af sinomoch mehr af Frxlsejordh ta skal han frxls wara af allomBondaSkatt ^^ Vi finner här att ännu år 1380 är förhållandet frälsejord—skattejord inte fixerat i absoluta tal, utan man nöjer sig med det vagare mer. Detta indikerar att bestämmelsen 1352 inte innehöll något bestämt tal: den mängd — 1/3 mer frälHadorph 1687, s. 31.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=