136 blandkategorier av bönder och landbor brukar jord, och deras skyldigheter till det allmännna är avhängiga av hur står brukningsdel de förfogar över. Den räknades som skattebonde som ägde den jord han brukade och som orkade betala skeppsvist, spannskatt och övriga utskylder (UL KgB X, § 2). Jag utgår ifrån att den bonde somvid 1300-talets mitt hade sina ägor inombysamfälligheten kunde prestera dessa skatter. Denne bonde var besutten eller fullsutten,-^ den sistnämnda beteckningen fick han på 1400-talet. För andra bönder utanför »gård och grind», t.ex. för de bönder som inte hade tillräckligt stor, sammanhängande jordegendom, blev det svårt att arbeta ihop till skatterna. Frågeställning Min första fråga blir att ta reda på vilka sombeskattas. Den andra hur man gick till väga för att beskatta bondebefolkningen utan dennas medverkan. Den tredje frågan är kopplad till maktkampen: Hur fördelades jordbrukarnas materiella tillgångar mellan kronan och frälset. Vilka konsekvenser fick fördelningen för bondegruppen? Slutligen: vilka konsekvenser för bondegruppen somsådan fick beskattningarna? Vilka beskattas enligt 1352 års stadga? Endast två år efter det att Magnus Erikssons landslag pålysts i Östergötland, vilket skedde någon gång efter 25/3 1350,^^ tillkomen stadga i Jönköping 1352 (se kap. 3 s. 52 f.). Flera forskare har frågat sig varför det varit nödvändigt med en stadga så kort tid efter det att landslagen börjat tas i bruk. Rosén besvarar frågan med att hänvisa till huvudtanken i sin bok, nämligen kronans vilja att utöka eller befästa sina inkomster.’^ Lönnroth ser också orsaken till att stadgan tillkommit i att kronan försökte upprätthålla beståndet av skattegårdar. Han framhäver också kungens penningnöd.Man kan även tänka sig en närliggande förklaring, framför allt det stora manfallet efter pesten. Den stora pesten förklarar bäst det hastiga stadgebeslutet kort efter landslagens pålysande. Kungens penningnöd var ju redan bekant före lagens tillkomst, och att skattejord under en längre tid övergått i frälsemäns ägo var också bekant. Övergången från jord I Norge innebär termen full bonde att bonden brukade en gård av en viss storlek. Termen einvirke innebar att bonden själv (utan annan arbetskraft) kunde bruka hela gården; se Björkvik 1956-78. ’** Wiktorsson 1988a, s. 135. Rosén 1949. Lönnroth 1940, s. 141 och 154.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=