129 hövding, vare sig det är edsöresbrott eller andra våldsbrott. Vid något tillfälle har t.o.m. ett sådant våldsbrott flyttats från kungabalken till edsöresbalken. KrL föreskriver tydligare vilka brott som skall dömas av vem: brott mot kungabalken fastställs av lagsagans nämnd och döms av konungsräfsten, edsöresbrotten fastställs av häradsnämnden och döms av häradshövdingen, brott mot högmålsbalken och kungabalken där gärningsmannen grips på bar gärning döms av häradshövdingen. KrL har förtydligat rättstillämpningen. I detta kapitel har framgått, även omdet inte särskilt betonats, att Albrekt av Mecklenburg i samråd med sina rådgivare uttolkat MEL till sin egen fördel och fört en hård straffpolitik mot överträdarna av hans stadgeföreskrifter. Enligt fridsstadgan från 1375 förbryts gärningsmannens fasta egendom, och avkastningen från den fördelas mellan kungen (2/3) och målsägaren (1/3). Fridsbrott döms enligt stadgan inte efter edsöresbalkens föreskrifter om bötesfördelning utan efter kungabalkens föreskrifter. Kungamakten har ingen rätt att konfiskera den fasta egendomen, enligt lagen. Erik av Pommern har tillsammans med sitt svenska råd däremot på ett trovärdigt och seriöst sätt utnyttjat landslagens knapphändiga stadganden om landsting och räfsteting för att snabbare få igenomfler mål i syfte att få kontroll över den fördelning av )ord som sker genomjordtransaktioner. Jag har försökt att visa att de somlagstiftar i stadgans formknyter an till tidigare etablerad lagstiftning, som legitimitetsinstrument, men att de förändrar lagstiftningen för att den skall passa det aktuella syftet. Detta är inget unikt för stadgelagstiftandet utan visar sig också vid en närmare granskning gälla för Kristoffers landslag. Högfrälset behövde, under sin regeringstid 1436-41, enbart förhandla inbördes, någon kunglig motpart fanns egentligen inte. Men 1442 var riksrådet trots allt mer benäget att ta hänsyn till »rikets bästa» än till sina egna intressen. De egenintressen som kom till uttryck i KrL kan inte sägas missgynna riket utan kan sägas vara ett exempel på att högfrälset kunnat hävda principen om den enskildes, visserligen i första hand frälsemannens, rättigheter gentemot kungamakten. I de följande kapitlen skall )ag undersöka hur den ekonomiska makten fördelades, när fördelningen av makten momhögfrälset och mellan högfrälset och kungamakten blivit etablerad genom Kristoffers landslag.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=