128 kyrkligt frälse kar förändrats i Kristoffers landslag. Kungamakten har fått stå tillbaka för rådet, men inom rådet har de kyrkliga representanterna ytterligare stärkt sina positioner. Kyrkan har tillerkänts domsmyndighet över vissa världsliga mål. Åandra sidan har några mål från landskapslagarnas kyrkobalkar införts i Kristoffers landslags högmålsbalk, vilket fått till följd att världslig myndighet kunde döma i mål somtidigare gick under kyrklig myndighet. Sammantaget kan dessa nya förhållanden i fördelningen av världsligt och kyrkligt i KrL tolkas så att lagstiftarnas intentioner vid utarbetandet av den nya lagen var att inte ha någon kyrkobalk alls. I Kristoffers landslag har man uppfattat brotten i edsöresbalken, högmålsbalken och kungabalken på olika sätt. I Magnus Erikssons landslag är dessa brott enbart betraktade ur kungamaktens perspektiv; det är kungamakten och landet somär hotat av demsombegår dessa brott: frälsemän. Brott mot kungabalken och edsöresbrott döms enligt MEL alltid av kunglig domstol. I KrL döms enbart brott mot kungabalken av kunglig domstol. Målsägarens framträdande plats I Kristoffers landslag på bekostnad av kungamaktens är tydlig. Högfrälset har i den nya lagen lyckats värna den enskildes egendom i förhållande till kronan. Den drabbade, eller dennes släktingar, tillgodoses alltid i KrL men mindre i Magnus Erikssons landslag. I KrL är det nämligen så att gärningsmannens eventuella skulder betalas innan tredelningen av lösegendomen sker. Räcker inte lösöret till, utmäts jordegendomens avkastning, och från den ges böter för sår till målsägaren och eventuella skulder återbetalas till borgenärer innan tredelningen av det somblir över sker. Straffen för de grova brott somär betecknande för de balkar sombehandlas i detta kapitel är genomgående strängare till liv och lemi Kristoffers landslag än i Magnus Erikssons landslag. Samtidigt lägger KrL större vikt vid om dessa brott begås med vilja och ond avsikt samt om den som begår brottet ertappas på bar gärning; sistnämnda helt i enlighet med vissa stadgeartiklar ur 1375 års stadga. Förbehållen bar gärning och ond avsikt kan även sägas stärka den för brottet misstänktes ställning. Kristoffers landslags föreskrifter ser således inte bara till målsägarens Intressen utan även till den anklagades intressen. Denne vill inte bli godtyckligt dömd utan efter sin avsikt och vilja. Gripande på bar gärning eller ej spelar roll för bestraffningen men även för processordningen i Kristoffers landslag. Jag har i detta kapitel tagit upp en del fall där MEL inte gör distinktionen gripande på bar gärning eller e] men där KrL gör det. Konsekvensen av ett gripande på bar gärning i KrL blir att häradshövdingen har rätt att döma (KrL HB 14, KgB 26). Häradshövdingen har vidare rätt att döma i alla edsöresmål, enligt Kristoffers landslags edsöresbalk, till skillnad från Magnus Erikssons landslags edsöresbalk, där alla edsöresbrott döms av konungsräfsten. En genomgående tendens i KrL är att våldsbrott, när de är mer eller mindre uppenbara, hänförs till det lokala tinget. KrL har konsekvent hänfört denna typ av mål till häradsting och härads-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=