116 också att målsägaren får del i böterna vid konungsräfst i KrL, vilket han inte får i MEL (MEL KgB XXXI KrL KgB 35); en skillnad som inte Holmbäck & Wessén redovisar i sin kommentar till landslagen. Vilken plats intar 1375 års fridsstadga i förhållande till edsöresbalkarna i Magnus Erikssons landslag och i Kristoffers landslag? Mycket talar för att kungen uppfattat brott mot hans stadga somliktydiga med brott mot kungabalken och därmed som brott vilka ger kungen merparten av böterna, dock med vissa skäliga rättigheter för målsägaren. Gärningsmannen döms inte enligt landslagens edsöresbalk som han borde, utan närmast - men oegentligt - efter ett särskilt kapitel i kungabalken. Enligt beskrivningen av hur brott mot fridsstadgan skall dömas, kan straffsatserna hänföras till kapitel XXVII i kungabalken. Blir brottslingen gripen, mister han livet, enligt Kg XXVII, och uppdelningen av det förbrutna blir densamma somi fridsstadgan; två delar till kungen och en del till målsägaren. Men kungabalkens kapitel behandlar bara ett särskilt fridsbrott, brott mot personer som kungen tagit i sin frid. Stadgan betraktar alla fridsbrott som brott mot kungabalken i stället för att se fridsbrotten som edsöresbrott vilka borde dömas efter edsöresbalken. Det sätt som det förbrutna fördelas på enligt stadgan överensstämmer med kungabalkens, men i MEL rör det sig enbart om fördelning av lösöre, inte av avkastning från fast egendom som i fridsstadgan. Kungen försöker med andra ord att tillskansa sig rättigheter som han enligt landslagen inte har. Skenbart följer han landslagen, men i själva verket försöker han utvidga sin makt. Fridsstadgan innehåller, som jag nämnt ovan, också artiklar om gästning, gengärd och krogar — ämnesområden som man finner i kungabalken. Vi skall längre fram se hur Albrekt även i dessa sammanhang försöker utöka sina inkomster. Fridsstadgans brott och straffsatser har inte påverkat utformningen av våldsbrotten i Kristoffers landslag på annat sätt än att även KrL gör distinktionen gripen på bar gärning eller inte. Denna distinktion gör det lättare att döma uppenbara brott. KrL förenklar därmed rättstillämpningen. Edsöresbrott i Kristoffers landslag är fortfarande ett allvarligt brott som måste beivras, men KrL tar större hänsyn till målsägaren än vad den äldre landslagen gör. Det ligger i högfrälsets intresse att både tillgodose kronans intressen och enskilda frälsepersoners personliga intressen. I fråga om denna typ av brott låter det sig lätt göras. Det är frälsepersoner somsitter i domstolarna och dömer å kungens vägnar, det är häradshövdingen själv som uppbär en del av böterna och det är frälsemannen själv somi egenskap av målsägare får större skadestånd i KrL än i MEL.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=