114 tens uppgift, enligt MEL (MEL EB XXX). KrL EB 24 styrker ytterligare min uppfattning att ingen konungsräfst följer på edsöresbrott. När häradshövdingen dömt någon fredlös, har denne en månad på sig att förlika sig med målsägaren innan fredlösheten träder i kraft. Förlikas de skall kung, ägare och härad trots detta få lösegendomen för själva edsöresbrottet. Av detta kan utläsas att kungen personligen varken får reda på att han fått 1/3 av boskiftet eller att han erhållit 40 mark för fredsköpet. Allt har gått via häradsnämnd och häradshövding, om inte målsägaren kungjort målet direkt inför kungen, vilket är ett av alternativen i E 22. Nedan har jag parallellställt landslagarnas föreskrifter för häradshövding respektive häradsnämnd vid edsöresmål. MEL EB XXVIII Nu skall vid alla edsöresmål häradsnämnd pröva, vad som är sant, från det härad där gärningen var gjord. MEL EB XXIX Nu skall häradshövdingen på tinget förklara dem biltoga och räkna upp dem alla. Säger han sig ej kunna räkna upp dem, då skall han utsätta en annan dag, och undersöka så noga han kan. Sedan skall han på den dag, som är utsatt, inför nämnden uppräkna dem. Och de som han uppräknar skola vara biltoga och kunna icke neka därtill. Ingen har rätt att fullgöra något värjemål I de mål, som ligga under häradsnämnd. KrL EB 24 Nu fälla de [dvs. häradsnämnden] honom för edsöre, då skall häradshövdingen på samma ting eller det närmast därefter uppräkna alla dem, som voro i flock och farnöte, då gärningen gjordes. Och då han har uppräknat dem, då skall häradsnämnden svärja dem alla biltoga, och häradshövdingen döme dem fredlösa över hela riket. Han skall dock hava en månads frist från det att gärningen gjordes för att förlika sig med målsäganden, om han kan, konungens, jordägarens och häradets rätt oförskränkt.^ MEL EB XXX KrL EB 22 Nu får e) den som har fått skadan vittna, söka eller stämma mot den som skadan gjorde, förrän nämnden har fällt eller friat honom, utan han skall fara till tinget och där kungöra målet.Sedan skall målet vila till konungsräfst. Omnämnden fäller honom för edsöre, då får den andre ej förut söka honom, tv han är biltog. Om nämnden friar honom, då må han sedan lagsöka honom, vare sig det är för sår, dräp eller blodvite eller skräma. Så mä ock den som gjorde gärningen, sedan nämnden har friat honom för edsöret, med ed styrka enligt landets lag, att han är oskvldig. Och alla dessa mål, som äro konungens edsöre, skola avgöras vid konungsräfst.' ■' Holmb.ick &; Wessen 1962, s. 195. När edsöresbrott begås, skall målsäganden kungöra det inför socknen eller tinget, där gärningen gjcardes, eller och inför konungen, såsom förut är sagt i konungsbalken. Då gärningen så har blivit kungjord, då skall häradshövdingen i det häradet genast skära upp budkavle och sammankalla häradstinget. Dit må den som har gjort gärningen trvgg komma tillstädes och behåll. Häradsnämnden i samma härad skall utleta och pröva vad som är sant i detta mål. Finnas vittnen, skola de framträda för nämnden, och de skola svärja var för sig, och häradshövdingen skall förestava eden. därifrån till sitt ^ Holmbäck & Wessen 1962, s. 2CS, not 77.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=