112 dess att han återköpt sin fred eller dör, varvid egendomen återgår till hans arvingar (KrL EB 33). Ingenting tillfaller alltså kungen, i motsats till 1375 års stadga, utöver lösegendomen som redan har delats upp. I MEL konfiskeras aldrig något annat än lösöret (MEL EB XXIV). I Kristoffers landslag ser man däremot till att målsägaren får sin rätt och att eventuella skulder betalas innan tredelning av lösöret sker. Fördelningen av lösegendomen kan ju innebära att en tredjedel inte tillkommer målsägaren utan tillkommer den jordägare på vars mark edsöresbrottet skett. När målsägaren fått kompensation skiftas det som blivit över mellan jordägaren, kungen och häradet (KrL EB 21). Saken utvecklas vidare i ett senare kapitel i edsöresbalken omden biltoges flykt ut ur landet. Lämnar denne alltför lite lösöre efter sig för att betala målsägardelen eller eventuella skulder men har jordegendom, utmäts denna om han inte inom ett års tid förlikar sig med målsägaren. Vid eventuell utmätning upprepas explicit att målsägaren och borgenären först skall tillgodoses, innan ett eventuellt överskott delas på tre (KrL EB 34). Detta och den ovan anförda delen av E 21 saknar motsvarighet i Magnus Erikssons landslag. Omman gör en sammanställning över vad målsägare, kung och härad får vid biltogsbrott enligt Kristoffers landslag, så förefaller den vid en första anblick att vara identisk med den sammanställning sompresenterats för Magnus Erikssons landslag ovan. Kungen får 1/3 av boskiftet och eventuellt 40 mark vid fredsköp. Målsägaren har alltid rätt att bedja omfred och böter för sår och har i vissa fall rätt till 1/3 av boskiftet. Häradet får 1/3 av boskiftet. Skillnaden mellan MEL och KrL är dock som ovan framgått inte obetydlig. KrL ser i första hand till att målsägaren och den biltoges eventuella borgenärer får sitt, före boskiftet. Det som skiftas tas alltså ut efter det att skulderna till målsägaren och övriga betalats. Räcker inte lösöret till, utmäts i vissa fall jordegendomen; återigen får i första hand målsägaren sitt. I MEL nämns aldrig något omatt lösöret inte skulle räcka. Många kapitel i den yngre landslagens edsöresbalk ger alltså målsägaren större rätt än vad denne har i Magnus Erikssons landslags edsöresbalk.^'^ I edsöresprocessen är målsägaren, enligt Sjöholm, »bortkopplad»,vilket är riktigt när det gäller Magnus Erikssons landslag men inte lika uppenbart när det gäller Kristoffers landslag. Som stöd för Sjöholms uppfattning kan man men också (något som Sjöholminte gör) till MEL KgB XXXI, där målsägaren vid konungsräfst helt går miste om böter. Böterna fördelas endast mellan kung och härad, något jag återkommer till nedan. hänvisa till MEL EB XXX, Ett skenbart undantag tinns i MEL 8, § 2. Omden biltoge dör innan han fatt fred, skall hans arvingar betala till målsäganden och ingen annan. KrL har i stället målsäganden, kung och härad i E 32, § 1. Men detta p.g.a. att målsäganden redan enhgt KrL;s regler fått ersättning för såren; nu får han ersättning för förlusten av rätten att bed)a omfred. Sjöholm 1988, s. 191.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=