109 återköpt sin fred och medan han befinner sig utomlands, förvaltas hans fasta egendom av en ombudsman som använder den till att betala den biltoges skulder, som han ådragit sig innan han dömdes för edsöresbrott (MEL EB XLIII). Edsöresböterna har enligt MEL, som vi följer här, betalats med den biltoges lösöre. Sammanfattningsvis får kungen enligt Magnus Erikssons landslag 1/3 av boskiftet och 40 mark vid eventuellt fredsköp. Målsägaren får i alla händelser alltid böter för sår, har rätten att bedja omfred, även omden kanske aldrig utnyttjas, och får 1/3 av boskiftet, om brottet skett på hans ägor. Har brottet skett någon annanstans får ägaren och inte den skadelidande 1/3 av boskiftet. Den sista tredjedelen av den skiftade lösegendomen uppbärs av häradet i egenskap av rättsinstans.-^-^ Undantag från ägarens rätt till en tredjedel av lösegendomen är när någon misshandlas på något av följande sätt: omnågon snöper en annan somett kreatur, bryter ut ögon eller tänder ur huvudet på honom, skär av tunga, näsa eller öron, hugger av hand eller fot eller bådadera på honom. Då har målsägaren alla rättigheter var brottet än sker, dvs. även rätten till boskifte. Utöver detta har målsägaren rätt att föra gärningsmannen till tinget och där föra fram vittnen (MEL EB XXXIX), något som han inte har rätt till vid något annat edsöresbrott, enligt MEL (MEL EB XXX). Denna rätt tillkommer målsägaren och hans arvingar, om den som begår brottet tas på har gärning. Dessutom har målsägaren rätt att ta hans liv (MEL EB XXXIX). För övriga edsöresbrott gör inte den äldre landslagen någon åtskillnad mellan tagande på bar gärning eller inte, utom vid våldtäkt och rån. I båda dessa fall blir straffet död under svärd (MEL EB XIV, XLV). Däremot sägs inget om målsägarens eventuella rättigheter, såsom skedefe vid de ovan uppräknade typerna av misshandel. I kapitel 2 har jag tolkat Alsnö stadgas artikel 2 så att den som äger kvinnan har rätt till fredsbön vid våldtäkt. Kvinnan själv får 1/3 av förövarens egendom. Enligt Alsnö stadga får alltid målsägaren 1/3 av det förbrutna, men mister enligt min tolkning rätten till fredsbön i vissa fall. Enligt landslagen får efäremot målsägaren alltid rätt till fredsbön, men inte alltid rätt till 1/3 av det förbrutna (när brottet skett på någon annans ägor). Den tredelning av den konfiskerade egendomen som sker i Sverige har inte någon motsvarighet i de nordiska grannländerna. I Danmark tar målsägaren hälften och kungen hälften, och den skadeliefande eller hans arvingar har rätten till fredsbön.I Norge konfiskerar kungen all egendom och har ensam rätten till freefsbön.^^ Omförliållandet i l.mdskapslagarna se Sjöholm 1988. Artikel 3 i Erik Clippings lörordninj; tör Norrejylland 1284, i Kroman 1971, s. 1 1 1-1 12, eller artikel 1 i densammes förordning för Själland 1284, Kroman 1971, s. 134. Sjöholm 1988, s. 189.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=